SDU:s Kasselstrand och hans partikollegor i SD kanske skulle sluta vara rasister så kanske de åtminstone får behålla köttet på benen. För rasismen sitter ju uppenbarligen i benmärgen på dessa individer och för att bli av med detta samhälles pest, så är ”hyenorna” nöd och tvungna att ”gnaga” det partiet in på bara benen.
För valet är ju om vi ska avveckla media eller Sverigedemokraterna. Och vill vi behålla demokratin och ett fritt media, så faller det sig naturligt att avveckla ett antidemokratiskt parti som SD.
Sen är det ganska märkligt att Kasselstrand med flera av hans partikollegor nu skyller media för de rasistskandaler som SD-politikerna själva står för. Lite som att försöka lobotomera en amöba och få denna att tro att den är Einstein.
Man kan helt enkelt säga att i dagsläget är SD sina egna värsta fiender då deras egen rasism äter upp dem inifrån. Och då Åkessons medicin för att kurera detta permanenta tillstånd med, ”nolltolerans mot rasism inom partiet” enbart tycks bestå av tafatta försöka att dela ut placebo, ja då gnager sig rasismen ännu djupare in i benmärgen på dessa SD-politiker och dess anhängare. Inte ens en benmärgstransplantation kommer att kunna rädda SD från sitt eget inre väsen, rasismen, då den inte enbart likt en elak cancersvulst satt sig benhårt fast i märgen utan även i hjärnbarken hos dem.
Expressens krönikör Lars Lindström skriver idag att Åkesson borde hylla granskningen av SD då den hjälper honom att bli av med rasisterna inom partiet.
Men denna hjälp uppskattas säkert inte av Åkesson då han och hans närmaste trojka i partiledningen helt uppenbart själv vill diktera villkoren för vem som kan anses som rasist eller inte. Och vi vet ju hur ”effektivt” detta har fungerat innan.
Lite svårt av en rasist att bedöma vilka andra som är rasister eller inte.
Och som bekant så sitter ju alltid korken längst upp på flaskan, och alla kan ju inte göras till SD-konsulter i Ungern.
Curt Latinosson för Slutpixlat