Och apropå det här med religion, vad sägs egentligen i SD:s principprogram om just religion och religionsfrihet.
För enligt vad Sverigedemokraterna skriver i sitt principprogram så är de för religionsfrihet i Sverige. Dock så är denna religionsfrihet en religionsfrihet dikterad på SD:s villkor visar det sig, och så full av motsägelser att det i princip inte längre handlar om någon religionsfrihet.
”Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som betraktar religionsfrihet som en naturlig del av det demokratiska samhället.
Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse.”
Låter ju fantastiskt bra vid första anblicken. Men kära läsare betänk nu att detta enbart är ett så kallat principprogram. Så vi får ju naturligtvis ta det här med vad SD anser som religionsfrihet med en stor nypa salt. Förlåt, båtlass med salt ska det vara.
För tittar man närmare i texten så finner man genast att SD vill införa vissa begränsningar i religionsfriheten. Vi får då förmoda att denna begränsning är inom de demokratiska ramar som SD satt. Snäva med andra ord.
”När det kommer till utövandet av religionen måste det dock finnas tydliga begränsningar. Religionsfrihet innebär enligt vår mening inte någon absolut rätt att få säga eller göra vad man vill i en religions namn.”
Se där!? Nu kom första begränsningen i religionsfriheten.
”Religiös tillhörighet skall inte utgöra grund för positiv särbehandling och religioner som gör anspråk på samhällsinflytande måste få diskuteras och kritiseras på samma villkor som politiska ideologier.”
Nu snubblar nog Sverigedemokraterna på sina egna fötter. För längre ned i sitt principprogram om religion så motsäger man sig själva med råge.
”Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”
Oj då!? Nu hävdar SD helt plötsligt att visst ska man positivt särbehandla en religion. Kristendomen. Inte utan att man kan säga att dubbelmoralens mästare har varit i farten igen.
Att man sen ger religionen islam en rejäl känga längre ned i sitt principprogram om religion får väl nu ses som en Sverigedemokratisk politisk paradgren i ämnet.
”Islamismens inflytande på det svenska samhället bör i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder bör vara mycket starkt begränsad”
Och så var det med Sverigedemokraternas principprogram om religion. Var det inte förresten så här man sade om religionsfriheten i början av sitt principprogram om just religion:
”Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse.”
”Negativ särbehandling eller förföljelse!?”
Ja nog är religion en synnerligen svårknäckt nöt för Sverigedemokraterna. Deras definition av religionsfrihet är då inte som alla andras definition av religionsfrihet.
Med andra ord så är det Sverigedemokratiska principprogrammet om religion inte ens värt pappret det är skrivet på. För om SD får som de vill i slutändan så är snart religionsfriheten borta och den enda tillåtna religionen lär väl bli kristendomen, och den lär också bli hårt styrd av SD där ärkebiskopen och övriga präster utses på politiska villkor snarare än religiösa. Precis det som skedde i Nazityskland efter Hitlers maktövertagande.
Och ska vi vara helt ärliga så är inte Sverigedemokraterna speciellt religiösa själva. Ja förutom då SD:s Julia Kronlid som vill återförena kyrka och stat och enbart vill tillåta att den kristna versionen av skapelseberättelsen lärs ut i skolorna och att därmed evolutionsläran bannlyses. (SD-topp förnekar evolutionen...)
I övrigt så kopplar SD enbart
religionsfrågan till invandrarfrågan, precis som de gör i alla andra frågor i
sitt principprogram som det enfrågeparti de är.
Curt Latinosson för Slutpixlat