Drog- och alkoholpolitiken hos SD. Ett rykande aktuellt ämne just nu!

Att vissa SD-politiker tycks ha problem med sitt alkoholintag framgår ju nu allt tydligare. För inte är det ju första gången som vissa av dess politiker skyller på alkoholen när de gjort mindre genomtänkta inlägg i de sociala medierna.

Och när man tittar igenom det Sverigedemokratiska partiets politik angående droger och alkohol, så är det inte mycket man hittar. I några korta meningar så omnämner man flyktigast detta ämne under rubriken ”Drog och alkoholpolitik.”

”Vårt parti står upp för en restriktiv politik gentemot droger och alkohol.

Då droghandel bottnar i organiserad kriminalitet skall straffen vara höga i avskräckande syfte. Vi önskar bevara Systembolagets alkoholmonopol men välkomnar gårdsförsäljning av alkohol.”

Denna restriktivitet tycks uppenbarligen inte gälla internt inom Sverigedemokraterna där superikulturen tycks vara mycket utbredd. Så man förstår ju varför SD i så korta ordalag behandlar just drog- och alkoholfrågor.

För när man till och med ber SÄPO att på skattebetalarnas bekostnad transportera sin sprit till sina fester så klingar deras budskap om att de står upp för en restriktiv alkoholpolitik som tämligen falskt.

Och vem som organiserade denna sprittransport var inte förvånande festfixaren hos SD själv, riksdagsmannen Kent Ekeroth.

Och det är inte första gången som Kent Ekeroth är inblandad i ”alkoholrelaterade frågor.”

För knappt han SD komma in i riksdagen för än Ekeroth med flera Sverigedemokrater hamnade i blåsväder.

Då för sina vilda festnätter i riksdagens övernattningslägenheter där Ekeroth utpekades som den som störde mest. Fester som den Sverigedemokratiske ledaren Jimmie Åkesson också tycks ha deltagit i med liv och lust.

Sverigedemokraterna talar ju sig varma om att värna den inhemska kulturen. Allt de hittills uppvisat är att de verkligen värnar den interna spritkultur som så uppenbart existerar inom detta parti.

För vem minns inte Lars Isovaraa, den nu avgångne riksdagsledamoten som drack sig till ett stadium då han inte begrep att han glömt sin väska på krogen och i stället anklagade ett par hyggliga invandrare som försökte hjälpa honom för att ha stulit den, är nämligen långt ifrån ensam om att ha ställt till det för sig.

I mars 2009 avslöjade P1:s Kaliber att partitoppen med Jimmie Åkesson i spetsen sjungit rasistiska snapsvisor och en synnerligen stötande sång om mordet på Olof Palme.

Följande år hamnade SDU-politikern William Hahne i ett krogbråk under Nordiska rådets möte på Island. En bartender hävdade att Hahne kastat ölglas och kallat honom "jävla blatte".

Och fylleriet som utbröt då partiet kom in i riksdagen och dess riksdagsledamöter utöver höga löner även fick tillgång till skattefinansierade övernattningslägenheter i Stockholms innerstad ska vi bara inte tala om.

Den berömda järnrörskvällen är ytterligare ett exempel, även om Erik Almqvist står anmärkningsvärt stadigt på benen för att ha varit så berusad att han i efterhand strängt taget inte kom ihåg någonting.

Den sammantagna bilden är att Sverigedemokraternas ledning hyser en enastående tolerans för fylleri, möjligen beroende på att den själv med betydande förtjusning deltar i festandet.

Kan man säga att det är alkoholen som återigen grumlat omdömet här?

Man kan också fråga sig varför inte SD använder sig av de interna krafterna som man har inom partiet för att komma tillrätta med de alkoholproblem som uppenbarligen vissa SD-politiker har.

Man har ju nämligen sin alldeles egen riksdagsledamot som kan det här med alkohol och droger. Jimmie Åkessons svärmor, Margereta Larsson, vars yrkestitel tidigare var alkohol- och drogbehandlare.

Sätt Margareta Larsson till att ta fram ett drog- och alkoholbehandlingsprogram för att komma till rätta med de partiinterna alkoholproblemen som uppenbarligen finns ibland politikerna inom SD.

Förmodar att detta skulle bli en heltidstjänst med massor av övertid som kommer ifråga för Margareta Larsson då.

För en sak kan vi vara säkra på. Alkohol i kombination med SD-politiker tycks inte fungera särskilt bra. Och för att slippa stå där med byxorna nere vid anklarna så fort en SD-politiker skyller på alkoholen då denne gjort ett främlingsfientligt, rasistiskt eller homofobt uttalande i de sociala medierna, så kanske preventiva åtgärder vore att föredra för SD.

Margareta Larsson, varför inte börja på toppen av isberget med alkoholpreventiva åtgärder? En enkel alkotest varje morgon dina partikollegor kommer till riksdagshuset vore en enkel åtgärd.

För vad ska man börja om inte i toppen. Om inte annat för att föregå med ett gott exempel för de övriga SD-politikerna ute i landet.  För annars klingar SD:s alkoholpolitiska budskap tämligen tomt och falskt. Lika tomt och falskt som deras nolltolerans mot rasism inom partiet gör.

Raffina Wall för Slutpixlat

Margareta Larsson SD: ”Den stora allmänheten mår bra av begriplig konst!”

Margareta Larsson, riksdagskvinna för Sverigedemokraterna och tillika Jimmie Åkessons svärmor är ju som bekant just nu i blåsväder för att hon anser att man ska kunna fängsla konstnärer som målar vaginor på väggar.

Men det är inte första gången Margareta Larsson uttryckt sig ogillande om konst eller konstnärer.

Sverigedemokraterna menade i sin skuggbudget hösten 2013 att kulturen spelar en viktig roll i politiken och samhällsbygget. Men det gäller inte all kultur. Inom utgiftsområdet för kultur i SD:s skuggbudget vill partiet minska anslagen för mångkultur och samtidskonst.

Margareta Larsson angav i en kommentar till SVT som anledning att man just ville minska anslagen med att hon tyckte att samtidskonst är lite väl abstrakt och luddig.

”Jag vet inte om allmänheten är så intresserade av samtidskonst. Ja, för konsten kan ju vara lite vad som helst nuförtiden.”

Samtidigt ville SD också att stödet till organisationer som baseras på kön eller etnicitet skulle dras in.

När Margareta Larsson satt som SD-ledamot i Gävle kommun så var en av deras profilfrågor inför valet 2010 att byta ut all ”förfulad”, ”obegriplig”, och mångtydig konst på gator och torg mot entydig konst i ”klassicistisk stil”.

Om Sverigedemokraterna hade ägt den politiska makten i Gävle hade inte Carin Ellbergs skulpterade vardagsgudinna stått kvar i rondellen vid Gävles trafikplats Norrtull. För Sverigedemokraternas tre kommunledamöter tyckte hon var ful, flertydig och främmande och liknade en rymdvarelse. De lade in en partimotion om att flytta bort henne. I stället ville de pryda platsen med ”synbar och stilren konst” som ”anknyter ... till Gävles historia”. (Arbetarbladet 3/1-08). Utan framgång. I januari 2008 avslogs SD:s partimotion av en enhällig kommunstyrelse.

När Margareta Larsson fick frågan om vad SD menade med ”synbar klassicism”, svarade hon så här:

”Ordning, symmetri, välavvägda proportioner och gyllene snittet som högsta standard för konst och arkitektur.  Den stora allmänheten mår bra av begriplig konst som påminner om naturens harmoni och Gävles egenskaper. Ingen ska behöva bli upprörd i det allmänna rummet.”

Margareta Larsson tyckte också att den fritt skapande konsten inte hörde hemma i den yttre miljön:

”Det hör till den smala konsten som det är fel att exponera på gator och torg. Fritt skapande hör inte hemma i den yttre miljön, utan på särskilda konstplatser och i speciella byggnader dit man kan gå frivilligt.”

Det är ju ingen tvekan om att Sverigedemokraterna hämtat sin syn på vad som är att anses som konst eller inte ifrån nazityskland där konst som inte föll dem i smaken betecknades som ”Entartete Kunst”. Degenererad eller urartad konst.

Till åtgärderna mot Entartete Kunst hörde bland annat yrkesförbud utfärdat av det kulturpolitiska organet Reichskulturkammer med dess särskilda avdelning för just bildkonst. Yrkesförbudet gällde konstnärer som verkade inom konstriktningar vilka brukar beskrivas som modernistiska eller avantgardistiska. Förbudet infördes direkt efter det nazistiska maktövertagandet 1933 och kunde även drabba museipersonal som var ansvariga för inköp av modern konst liksom högskolelärare som undervisade i ämnet.

Och med Sverigedemokraterna i riksdagen har vi ju nu fått höra kulturpolitiska inlägg i riksdagsdebatterna som kräver stopp för samhällsfinansierad kultur som inte passar in i deras snäva nationalistisk världsbild på hur kultur och konst bör se ut.

Parallellerna är tydliga till den kulturpolitik som förts av varje totalitär regim i modern tid, exempelvis nazismen i Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen. Totalitära regimer har i alla tider sett kulturen både som ett hot mot de rätta värdena och som ett viktigt verktyg för förverkligandet av det nya drömsamhället.

Sverigedemokraternas syn på hur kulturpolitiken bör vara utformad går stick i stäv med riksdagens kulturpolitiska mål som säger att, ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund.”

Och så skall det också förbli! För inte skall vi väl låta Sverigedemokraterna sätta agendan för vad som är att anses som passande konst eller inte bara för att den inte passar in i deras högerextrema nationalromantiska dagdrömmeri där enbart ordning, symmetri, välavvägda proportioner och gyllene snittet som högsta standard för konst och arkitektur skall gälla.

”Den stora allmänheten mår bra av begriplig konst”, sade ju Margareta Larsson.

Bara för att Sverigedemokraterna uppenbarligen inte begriper sig på konst, så inte skall de få pracka på andra vad som är begriplig konst eller inte. Det är ju upp till betraktaren själv att avgöra. Det mår nog den stora allmänheten bäst av. För inte behövs väl att förutom SD:s vanliga rasism, att de nu också börjar utöva kulturrasism?

Och slutligen, låt oss från Slutpixats konstavdelning presentera två alster. Ett verk i sann klassicistisk anda med en ”anstrykning” av fascistiskt propagandistisk nationalromantik som skulle få en Sverigedemokratisk ”konstexpert” av Margareta Larssons kaliber att kasta pannån i luften och sparka undan staffliet i extatiskt glädjefnatt.

Det andra verket kan vi kalla en blandning mellan manierism, i bästa Rafael anda och surrealism med en släng av abstrakt expressionism , som förmodligen skulle fått konstnären ställd inför rätta och slutligen fängslad för överdriven abstraktion och luddighet. Ja det vill säga om den Sverigedemokratiske ”konstexperten” Larsson då fått bestämma vill säga, eftersom hon förmodligen aldrig skulle begripit sig på vad konstnären visuellt ville få fram.

 Raffina Wall för Slutpixlat

Cirkus Sverigedemokraterna i högform!

Ja nu är alltså cirkusen igång inom Sverigedemokraterna igen. Denna gång är det SD:s Östgöta distrikt som står för showen kan man läsa i Nyheter 24.

Ni minns väl hur SD:s Markus Wiechel blev utkuppad under dramatiska former från sin ordförandepost i distriktet. Ja nu har han kuppat sig själv tillbaks igen, och dessutom kuppat in sin flickvän, Clara Aranda på kuppen så att säga. Ni minns hon som tyckte att hon kände sig påtvingad islam bara hon såg en moské.

När Wiechel blev utkuppad från ordförandeposten så var inte alla glada över detta och efter ett flertal avhopp i styrelsen för distriktet så tvingades de att sätta in ett extrainkallat årsmöte för att fylla de tomma platserna. Och då passade Markus Wiechel på att ta tillbaks sin ordförandepost.

Han passade då också på att riva upp den redan beslutade landstingslistan. För under det första årsmötet då Wiechel utkuppades så hade distriktet också slagit fast en landstingslista som toppades av kuppgeneralen själv, Joacim Pripp.

Nu fixade Wiechel alltså in sin flickvän Clara Aranda på landstingslistans första plats?

Något som fått den nu senaste utkuppade Joacim Pripp att ifrågasätta om det hela verkligen har gått demokratiskt tillväga.

”När erfarna politiker som jag, Patrik Rubindal och Ingvar Våxmo plötsligt ska bytas ut mot Markus Wiechels flickvän (Aranda) undrar jag om väljarna känner att det är värt att rösta på oss som parti längre", säger Pripp till Corren.

Ja man måste ju faktiskt hålla med Joacim Pripp. Hur kan man som väljare rösta på ett parti där nepotism snarare är en regel än ett undantag och där man inom partiet tänjer på begreppet demokrati till bristningsgränsen. Räcker att titta på Sverigedemokraternas egen ledare Jimmie Åkesson där både hans flickvän, Louise Erixon, och hans svärmor, Margareta Larsson, har ledande poster inom partiet.

Och hur kan man som Sverigedemokratisk väljare över huvud taget rösta på ett parti som förespråkar mer lag och ordning och vill ha strängare straff när detta parti vimlar av individer som själva är dömda för diverse brott. Hyckleri är bara ett milt ord i detta sammanhang.

Några av de ovan nämnda Sverigedemokratiska politikerna är ju sedan tidigare dömda för diverse brott.

Marcus Wiechel är dömd för tre fall av förtal och har dessutom gjort klara rasistiska uttalanden på sin Facebooksida. Jimmie Åkessons flickvän, Louise Erixon är dömd för en misshandel där hon knuffade omkull en flicka, slog henne i huvudet och bet henne i kinden.

Inte utan att man lugnt kan påstå att SD då verkligen är rena cirkuspartiet, och man kan ju bara undra hur länge det dröjer innan SD-sympatisörerna verkligen fattar vilka individer som styr detta parti och hur blåsta de blir av just detta partis företrädare.

Sverigedemokraterna är inget politiskt parti. Det är mer som ett resande teatersällskap med kraftigt inslag av rasistiska akrobatiska övningar där de ständigt slår knut på sig själva i ren dumhet.

Curt Latinosson för Slutpixlat

Sverigedemokraterna ägnar sig åt kulturrasism!

I en artikel i dagens IRM kan man läsa att Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson, Margareta Larsson anser att samtidskonsten är lite väl abstrakt och luddig. Och på grundval av det vill ”konstexperten” Larsson i SD:s skuggbudget minska anslagen till samtidskonsten.

”Samtidskonsten är lite väl abstrakt och luddig. Jag vet inte om allmänheten är så intresserade av samtidskonst. Ja, för konsten kan ju vara lite vad som helst nuförtiden.”

Vi förmodar väl då att ”konstexpert” Larsson lutar åt det konstområde hon bäst känner till, klassicismen, eftersom hon inte varken tycks begripa eller ha så mycket över för samtidskonsten.
 
För inte är det väl så illa att Larsson ogillar samtidskonsten för att den i vissa fall skulle kunna vara för mångkulturell? Det skulle ju vara kulturrasism Margareta Larsson ägnar sig åt i så fall!?  

Nåja, klassicism är en stilriktning och estetisk epok som efterbildar den grekiska och romerska klassiska konsten och litteraturen. Stilen präglas av klarhet och harmoni.

I sammanhanget måste vi väl när det kommer till Sverigedemokraterna också påpeka att nazismen fullständigt älskade klassicismen och naturligtvis även nationalromantiken. All annan konst var enligt nazisterna degenererad. Även den dåtida samtidskonsten. Vars konstnärer på grund av sitt sätt att betrakta konsten och avbilda denna ofta arresterades och sattes i fängelse.

Då förstår man ju lite smått vad SD:s kulturpolitiska talesperson Margareta Larsson är ute efter. Samtidskonst riskerar ju att degenerera generationer av unga svenskar. Den är ju på tok för abstrakt och luddig! Sådant kan man ju naturligtvis inte visa! Eller ens skapa!

Nej bättre då med klassisk konst kryddad med nationalromantiska inslag som är fri från abstrakta uttryck och ”luddigheter” som även en ”konstexpert” av Margareta Larssons kaliber begriper sig på.

Låt oss från Slutpixats konstavdelning presentera två alster. Ett verk i sann klassicistisk anda med en ”anstrykning” av propagandistisk nationalromantik som skulle få en Sverigedemokratisk ”konstexpert” att kasta pannån i luften och sparka undan staffliet i extatiskt glädjefnatt.

Det andra verket kan vi kalla en blandning mellan post-målerisk abstraktion, i bästa Jackson Pollock anda och surrealism, som förmodligen skulle fått konstnären ställd inför rätta för överdriven abstraktion och luddighet. Ja det vill säga om den Sverigedemokratiske ”konstexperten” Larsson då fått bestämma vill säga, eftersom hon förmodligen aldrig skulle begripit sig på vad konstnären visuellt ville få fram.

 

 





















Det sistnämnda verket går under namnet, ”Bubbelhjärna”.

Curt Latinosson för Slutpixlat

Sven o syntare nya ”talespersoner"!?

En före detta ICA handlare och ett styck före detta syntare blir nu ekonomiskpolitiska respektive rättspolitiska ”talesmän” för SD. 

Om nu någon tror att denna ommöblering inom partiet efter järnrörsskandalen kommer att göra någon skillnad vad gäller partiets politik så är nog svaret ganska givet. Nej naturligtvis inte! Däremot så stärker nu Jimmie Åkesson enbart sin maktposition i partiet genom att omge sig med personer som han icke förväntar sig kommer att ställa till med några skandaler. De så sen tidigare skandalomsusade och opolerade personerna Erik Almqvist och Christian Westling hamnar nu ännu längre ut i kylan. Frågan är dock bara vad som kommer att hända med skandalman nummer tre, Kent Ekeroth? Om Åkesson skulle följa sin nya tes om nolltolerans mot rasism så skulle Ekeroth naturligtvis genast fått sparken. Men det lär nog inte hända då Åkessons så kallade nolltolerans enbart är ett politiskt spel för gallerierna. För i grund och botten är Sverigedemokraterna inget annat än ett rent rasistiskt och främlingsfientligt parti.

Men låt oss återigen titta på vem det är som egentligen styr i SD.

  

Det brukar ju sägas att bakom varje stark man står en stark kvinna. Och det gör det ju bakom Åkesson också. Hans svärmor. Margareta Larsson. Kvinnan som tillsammans med Erik Almqvist, Johnny Skalin och Sven-Olof Sällström skrev en motion att SD helst vill avskaffa:

Integrationsåtgärder.

Ersättning till etableringslotsar och insatser för vissa nyanlända invandrare.

Hemutrustningslån.

Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m.

Särskilda jämställdhetsåtgärder.

Förmodar att Åkessons (hans svärmors) vision om nolltolerans mot rasism är att avskaffa alla åtgärder som strävar efter att just förhindra diskriminering och rasism. Detta är ju SD i ett nötskal. För ingen tror väl verkligen att Åkesson och hans gelikar inklusive hans svärmor någonsin kommer att genomföra sin nolltolerans. Om Åkesson ska ha någon trovärdighet i frågan så borde han stänga ned sajten Avpixlat. Kent Ekeroths egna språkrör, där fördomar, rasism, främlingsfientlighet och annat smutsbrunt nationalistiskt nonsens frodas likt en varböld i akterpartiet på de slynglar som där framför sina högst omogna åsikter. 

Intressant när Jomshof säger att Islam är ett värre hot än nazismen!? Hur kan Islam vara ett värre hot än Sverigedemokraterna själva är?
GP.

SvD.
SvD.  DN. 

Aftonbladet. GP. Skånskan. Expressen.