Den numer uteslutne Sverigedemokraten Patrik Ehn tänker inte
lämna sin post i Göteborgs kommunfullmäktige och i Västra Götalands regionfullmäktige.”Man kan springa omkring med järnrör och få stanna i partiet, samtidigt tar de Daniel på svaga indicier. Det är många som inte gillar toppstyrningen och de dubbla måttstockarna. Det känns som om det är skillnad på folk och folk, om man är kompis med Åkesson eller inte”, säger han till TT.
Och nu lämnar också den Sverigedemokratiske kommunpolitikern i Hörby, Bertil Andersson partiet. Han har fått nog av partiets toppstyrning.
Kul tycker vi på Slutpixlat att detta är. Inte bara befolkas Sverigedemokraterna av rasister utan har nu även fått ytterligare ett antal så kallade politiska vildar. Låt oss rätt och slätt kalla dessa vilda rasister.
Det Sverigedemokratiska partiet börjar allt mer likna en såpopera som sänds på bästa sändningstid. Full av intriger och personliga påhopp kryddat med en makthungrande trojka vars politiska rävspel mer kan liknas vid en scen ur Bergmanfilmen ”Det sjunde inseglet”, Åtminstone tycker säker de som blivit uteslutna det.
”Vem är du?”
”Jag är döden.”
”Kommer du för att hämta mig?”
”Jag har redan gått länge vid din sida.”
”Det vet jag.”
”Är du beredd?”
”Aldrig i helvete!”
Ja nu kanske den sista meningen inte var korrekt med filmens monolog, men medge att Åkesson kan jämföras med döden i detta sammanhang.
Det tycks nu som om Åkessons uteslutningar enbart triggar de drabbade att i protest sitta kvar på sina platser och inte får det den effekt som Åkesson hoppats på. För vår del så får Åkesson gärna utesluta fler i sin meningslösa jakt på den fjärran hägrade nolltoleransen mot rasism. Mission Impossible, kallar vi det.
För ju mer Åkesson och hans allierade försöker stärka sin maktposition i partiet desto mer splittrat verkar det bli. Så såpoperan Sverigedemokraterna går därmed in i en ny akt. Låt oss för enkelhetens skull kalla denna nya akt för, ”Det fjärde rikets uppgång och fall”, eller ”Idioterna.” Den sistnämnda är en dansk dramafilm av Lars von Trier där handlingen kan beskrivas så här:
”Efter en personlig tragedi flyr Karen sin välorganiserade familj och flyttar av en tillfällighet in hos några missanpassade samhällskritiker som utforskar de psykologiska effekterna av att inte ta något på allvar, driva med sin omgivning och spela idiot.”
Handlingen stämmer väl in på medlemmar i det Sverigedemokratiska partiet. Framför allt det där med missanpassade individer, dessutom så behöver de inte spela idioter. Går ju inte att spela något man redan är. Låt oss nu hoppas att Åkessons politiska manövrar är det som får SD att segla ut ur riksdagen. Inseglat har de tyvärr redan gjort, och inte behöver vi sju år med ett sådant odemokratiskt parti i vårt land.
Raffina Wall för Slutpixlat
SvD SvD AB AB AB SR SR Skånskan
