28 mars 2013

Razzesnacks för de rättrogna!



Snart sagt varenda kändis med lite karisma och pondus deltar förr eller senare i en av alla dessa otaliga matlagningsprogram som svämmar över televisionskanalerna likt en överkokt gös. Det ena leder till det andra och snart så ger de också ut sin första egna kokbok.
Även pseudokändisar utan varken karisma eller pondus och som dessutom helt saknar någon form av kulinarisk erfarenhet och intelligens gör också tappra försök att följa med i den nu pågående matlagningstrenden.
Därför ska vi nu titta lite närmare på varför den Sverigedemokratiske partiledaren Jimmie Åkesson nu också beslutat sig för att ge ut en egen kokbok med det i sammanhanget ”kavata” namnet, ”Razzesnacks för de rättrogna.” Eller som vi här på Slutpixlat istället kallar Åkessons kokbok, ”15 misslyckade försök att koka soppa på en förlegad ideologi.”

Slutpixlats Raffina Wall fick hela det odelade ”nöjet” att intervjua Jimmie Åkesson, då hon drog det kortaste strået på nyhetsredaktionens morgonmöte.

Intervjun skedde rum hemma i det Åkessonska köket bland grytor och slevar. Och just grytor fanns där ingen brist på. På spisen stod en enorm gryta om minst 40 liter där Åkesson just var i färd med att fylla på vatten.

”Säg mig herr Åkesson, vad är det för gott ni tillagar i denna jättegryta?”

”Kalla mig gärna Jimmie, fröken Wall. Här i hemmets vrå är jag inte så formel av mig. Förövrigt så ska jag bara koka ett dussin smutsiga skurtrasor. Partistyrelsen och några nära vänner var här på en liten diné igår kväll. Tyvärr så slog magsjukan till på samtliga utom mig själv lagom till dinéns höjdpunkt. Vet i katten varför?”

”Och vad var det som var dinéns höjdpunkt då?”

”Desserten naturligtvis! Min så superba Créme brûlée med extra mycket mandellikör i. Ja nu hade jag ju i och för sig ingen mandellikör hemma, så jag tog ett par liter hemkört och slängde i lite oskalad bittermandel. Man tager vad man haver som Cajsa Warg sade!”

”Nu är det ju faktiskt inte belagt att det var Cajsa Warg som myntade just det uttrycket.”

”Va fan säger du!? Och jag som sade det till Mats Dagerlind när han för femtioelfte gången i går kväll trodde att mitt uppstoppade vildsvin som står i hallen var en Baby Doll.”

”Öhum… Och vad tänkte du laga till idag då Jimmie? Blir det något ur din nya kokbok?

”Oja fröken Wall! Recept nummer 13 blir det. Äktsvenskt så det förslår. Dill och konjaksmarinerad kokt älgbog med rårörda lingon och inrikes plockade kantareller täckta av ett lager ljuvlig västerbottenost som först doppats i Carlshamns flaggpunsch.”

”Låter som en avancerad rätt. Men stämmer detta egentligen ihop med titeln på din kokbok, Razzesnacks för de rättrogna? Snacks är väl egentligen bara ett tilltugg?”

”Är det du eller jag som är kock här fröken Wall? Alltså, enligt min definition så inbegriper snacks allt från Ahlgrens bilar till oxfilé från Scan.”

”Jaha du!? Förövrigt, varifrån fick du idén till titeln på din kokbok? Razzesnacks för de rättrogna. Är det inte muslimerna som brukar kallas för de rättrogna?”

”Habba habba där fröken Wall! Nämn aldrig det ordet i mitt hus!”

”Rättrogna!?”

”Nej för fan! Muslimer så klart! Tror du jag är dum i huvudet eller?”

”Hmm… Så du anser alltså Jimmie, att även Sverigedemokrater kan vara rättrogen?”

”Absolut fröken Wall! Bara de tror på rätt sak och är trogna till mig så är de rättrogna.”

”Och de som inte skulle visa sig rättrogna till den Sverigedemokratiska ideologin eller dig, vad händer med dem då?”

”Uteslutning naturligtvis. Vi vill ju inte ha några råttor bland illrarna.”

”Tror att du menar att ni inte vill ha en katt bland hermelinerna.”

”Katt bland hermelinerna!?”

”Ja det är ett talesätt för en person som inte passar in i en "finare" samling personer. Sticker ut från sin omgivning."

”Ja just det! Inte passar in i en finare samling personer.  Låter bra! Var det Cajsa Warg som använde det talesättet?”

”Nej, det är titeln på en kuplett av Karl Gerhard.”

”Kup… Karl Gerha… Skit samma, vet inte vad det är ändå. Kan vi kanske komma tillbaks till ämnet nu fröken Wall. Skulle inte intervjun handla om min nya kokbok och mina mästerliga talanger i de kulinariska snårskogarna?”

”Jo naturligt vis. Men var fick du nu egentligen idén att kalla boken för ”Razzesnacks för de rättrogna?”

”Det var egentligen Avpixlats ansvarige, den eminente krönikören o skribenten Mats Dagerlind som föreslog den titeln på boken. Han tyckte att hans utomordentligt och alltid så positivt inställda läsare av Avpixlat förtjänade bättre mat än den som serveras på närmsta pizzeria eller kebabhak. Bättre att snabbt kunna laga maten hemma och dessutom av svenska produkter.”

”Så du erkänner nu att Dagerlind är den som bär hela ansvaret för hat och rasistsajten Avpixlat. Och att SD genom Kent Ekeroth bankonto sponsrar hela verksamheten?”

”Habba habba där fröken Wall! Det sa jag inte! Ni lägger orden i min mun!”

”Det var du själv Jimmie som sa att Dagerlind är ansvarig för Avpixlat.”

”Gjorde jag!?”

”Ja det gjorde du!”

”Okay då. Men du behöver väl inte skriva om det. Jag menar att de ser ju inte så bra ut i folks ögon om vi officiellt går ut och meddelar att vi ur partikassan ger Dagerlind 400 000 tusen kronor om året för att driva Avpixlat.”

”400 000 tusen kronor!?”

”Tja, eller om det var 500 000 tusen kronor. Kommer inte riktigt ihåg. Det är Kent som håller i de trådarna. Sen så ska jag be att få upplysa fröken Wall om att Avpixlat är då varken en hatisk eller rasistisk sajt. Det där är bara vad den förljugna och falska PK median och dess vänsterpack påstår. Nej fröken Wall förstår att på Avpixlat, så får man höra de riktiga sanningarna om hur det står till med invandringen och muslimerna. Skickar faktiskt in en del artiklar till Avpixlat som jag själv har exkrementerat. ”

”Exkrementerat!? Ja det förklarar ju en del.”

”Gör det? I vilket fall som helst så skriver jag ju under pseudonym naturligtvis. Anstår ju inte en partiledare av min rang att i alla sammanhang officiellt säga vad jag egentligen tycker. Då skulle PK-maffian flå mig levande.”

”Får man fråga dig Jimmie under vilken pseudonym du… exkrementerar dina alster?”

”Mja… Lite pinsamt det här. Brukar kalla mig för invandraren.”

”Invandraren!?” Är inte det att föra folk bakom ljuset en aning?”

”He he… Jo kanske, men nu har ju vi i Sverigedemokraterna så rysligt svårt att attrahera just invandrargrupperna att anamma vår politik. Och jag tänkte att om man skriver utifrån en invandrares perspektiv så kanske man kan locka till sig några nya sympatisörer.”

”Hm… För att vara riktigt ärlig Jimmie så tror jag inte att ni någonsin kommer att attrahera någon större grupp invandrare. Er politik är alltför extrem och invandrarfientlig för det.”

”Det var då hemskt vad lilla fröken Wall är negativ till oss Sverigedemokrater. Är ni fröken Wall svenskfientlig på något vis?”

”Absolut inte! Ser bara saken ur ett realistiskt perspektiv.”

”Puif… Kan vi kanske nu återgå till det vi skulle tala om egentligen.”

”Jo naturligtvis. Kan du nu visa hur du förbereder älgbogen?”

”Ja som sagt så skall bogen först marineras i konjak. Och konjaken skall precis som älgen naturligtvis vara svensktillverkad, så jag använder självklart Grönstedts Monopol. En sisådär tre fyra liter konjak går det åt till ungefär 6 kilo prima älgbog. Det vill säga om jag nu har någon kvar sen igår kväll. Kent är lite svag för de starkare dryckerna.”

”Inte för att jag vill vara petnoga, men Grönstedts är inte längre ett svensk varumärke. Det ägs av det finska företaget Altia Corporation och Grönstedts konjak tillverkas i Frankrike.”

”Va!? Det var då själve fan också! Finns det inget äktsvenskt kvar längre? Det är den förbannade mångkulturens fel! Då får jag ta hemkört till det här istället. Det är garanterat svensktillverkat. Har nämligen bränt det själv.”

”Glöm inte dillen nu Jimmie.”

”Nej för fasen, räcker med en kvist. Man måste ju balansera smakerna. Och medans älgbogen får marinera i cirka en halvtimme så förbereder man lingonen och kantarellerna som har plockats med kärlek i den djupa ursvenska skogen. Börja med att öppna locket på lingonburken… Fröken Wall skulle kanske kunna hjälpa mig med det medans jag rensar kantarellerna?”

”Ja naturligtvis. Var har du inhandlat de här lingonen?”

”På ICA naturligtvis! Varför undrar fröken Wall det?”

”Jo det är så att över nittio procent av alla lingon som sälj i Sverige antingen är plockade i Ryssland eller Kina.”

”Driver ni med mig fröken Wall? Det vet väl alla att lingon bara växer i Sverige!”

”Läs på burkens baksida.”

”Hmm… Det var då själve den. De är ju bara packade i Sverige!? Nå då skiter vi i lingonen. Vi får nöja oss med kantarellerna bara. Och de är garanterat svenska! Har plockat dem själv. Titta så fina de är fröken Wall.”

”Det där är inga kantareller.”

”Är detta inte några kantareller!?”

”Nej det är lömsk flugsvamp.”

”Lömsk flugsvamp!? Är inte den giftig?”

”Jo dödligt giftig.”

”Hmm… Inte bara flugsvampen som är lömsk. Ska ha ett alvarligt samtal med en viss andre vice partiordförande så fort tillfälle givs.”

”Andre vice partiordföranden? Är inte det Carina Herrstedt? Vad har hon med saken att göra?”

”Öh… Jo, det var hon som sade att detta var just kantareller och att jag skulle plocka de här svamparna för att de skulle ha så hälsogörande effekter på min kropp.”

”Säg mig Jimmie, pågår det möjligtvis inte en liten intern maktkamp inom partistyrelsen hos er?”

”Baha… Fröken Wall lyssnar för mycket på PK-medias förljugna vrångbild av vårt eminenta parti. Sammanhållningen i partistyrelsen är det absolut inget fel på. Vi är sams i alla de frågor som jag bestämmer i. Och det är alla.”

”Och vad ämnar du då att göra åt den potentiella giftmörderskan Herrstedt.”

”Får väl köpa henne en svampbok.”

”Öhum… Och hur ska du nu kunna tillaga din rätt när du inte längre kan använda vissa av dina ingredienser?”

”Det ordnar sig alltid. En god kock finner på råd. Dessutom så har vi ju västerbottenosten och Flaggpunschen kvar. Och det är ju garanterat äkta svenskproducerade varor!”

”Ja västerbottenosten är tillverkad i Sverige, men inte för att jag vill göra dig besviken Jimmie så tillverkas faktiskt inte Carlshamns flaggpunsch i Sverige längre. Den tillverkas faktiskt numer i finländska Åbo.”

”Va! Det är inte sant!? Det finns ju snart inga äktsvenska varor kvar att köpa längre. Det är den här förbannade mångkulturens fel. Bara en massa utländska varor på butikshyllorna numer. Den här ohejdade invandringen tar död på vår egen tillverkningsindustri. Ger mig fan på att även älgbogen här är illegalt invandrad och bara väntar på rätt tillfälle för att söka asyl. Herre gud vart är vårt kära Sverige på väg?”

Det var en synnerligen frustrerad och förvirrad ”mästerkock” som jag lämnade. Det sista jag såg att Jimmie Åkesson gjorde var att salta och slänga i ett par lagerblad i sin jättegryta där ett dussin smutsiga skurtrasor puttrade på medelstark värme samtidigt som han rörde om med en slev i samma gryta och osammanhängande mumlade, ”det är massinvandringens fel, det är massinvandringens fel, det är massinv… ” 

Verkar som Åkesson nu har fått sitt alldeles eget ”Hell´s Kitchen.”

Dagerlind? Nej bara hans like!
Och då jag passerade hallen på vägen ut såg jag också en annan som hittat hem. Ömt kramandes det uppstoppade vildsvinet och med ett förnöjt leende på läpparna låg mister Avpixlat him self och sov.






Är övertygad om att detta kommer att bli Jimmie Åkessons första och sista kokbok. Ja det vill säga om han nu inte får storhetsvansinne och beslutar sig för att skriva sina memoarer i förtid. För det lär nog bli ett hopkok av irrläror som till och med får Hitlers ”Mein Kampf” att mest likna en illa skriven barnmeny från 30-talets Tyskland. Vilket den de facto egentligen är.

Raffina Wall för Slutpixlat