Begreppet folkhemmet har tyvärr fått en något kantstött
betydelse då nu Sverigedemokraterna har anammat det.
Ursprungligen betydde ”folkhemmet” ett ställe där fattiga
kunde få tillgång till litteratur och samhällsinformation i form av tidningar
med mera, till reducerat pris. Dessa slags inrättningar förekom i större städer
i Sverige från 1890-talet.
I den utvidgade betydelse som senare socialdemokraterna
skulle ge ordet, är begreppet influerat av högerpolitikern och statsvetaren Rudolf
Kjellén, som på den tiden var en ansedd statsteoretiker, inte minst i Tyskland,
där hans idéer var som mest spridda, genom en omfattande utgivning. Den tyska
motsvarigheten under mellankrigstiden kallades Volksgemeinschaft ("Folkgemenskap"),
vilken kom att förknippas lika starkt med det Nationalsocialistiska tyska
arbetarepartiet som Folkhemmet med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
Under en remissdebatt 1928 införlivades begreppet
"Folkhemmet" i den socialdemokratiska retoriken av Per Albin Hansson;
dessförinnan hade han även övervägt det alternativa, och mer demokratiskt
klingande, "Medborgarhemmet", men kom slutligen ändå att lägga
tonvikten på det förra och mer slagfärdiga begreppet (talet hade rubriken Folkhemmet,
medborgarhemmet), och i kontrast till Kjellén och hans - med Wigforss
karakteristik - extremt konservativa eller högerradikala kretsar där begreppet
tidigare florerat, hade han redan 1921 betonat att det socialdemokratiska
"hemmet" skulle etableras på "demokratins fasta grund" och
bli ett "gott hem för alla svenskar". Han menade metaforiskt att
Sverige borde bli som ett hem för hela folket, som skulle präglas av
samförstånd och jämlikhet; "Det måste en gång bli så, att klassamhällets
Sverige avlöses av folkhemmet Sverige", som han sade. Och han fortsatte:
”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda
hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga
kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där
försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke
ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete,
hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta
betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna
i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och
plundrade.”
Att nu Sverigedemokraterna kapat begreppet folkhemmet, och
försöker jämföra sig med socialdemokraterna i den frågan får anses som ett starkt
missvisande och på gränsen till ett patetiskt beteende.
För om de är något som SD inte kan leverera i sin
folkhemsdröm så är det just grundtankarna i hela folkhemstanken. Ett samhälle där likhet, omtanke, samarbete
och hjälpsamhet råder. Med andra ord ett gott samhälle för alla som lever i
Sverige. Även nytillkomna medborgare, invandrare o flyktingar.
För i Sverigedemokraternas folkhem så finns det inte utrymme
för likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet gentemot dina medmänniskor. SD
vill gärna ruta in oss i dem och vi och på så vis särskilja sig från mängden på
något slags herrefolks manér.
Tror knappast ett det är det folkhemmet som än gång Per
Albin Hansson avsåg.
Bättre då att Sverigedemokraterna använder uttrycket folkgemenskap
(Volksgemeinschaft) då detta mer ligger i linje med SD:s politiska ideologiska
inriktning. Att som SD gör nu, försöka identifiera sig med det av
socialdemokraterna skapade folkhemmet är bara högst löjeväckande från deras
sida då de står så långt ifrån den socialdemokratiska ideologin som man bara
kan komma.
Låt oss istället mynta ett nytt begrepp eller slogan om ni så vill som bättre stämmer överens med dagens samhälle och det samhälle som majoriteten av svenskarna vill ha: "Det mångkulturella hemmet."
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat
