6 juli 2013

Jag, Sverigefientlig?



I en diskussion med en Sverigedemokrat som delade ut broschyrer på ett torg i en stad i södra Sverige, som talade om hur ”förträfflig” den Sverigedemokratiska politiken är, så dröjde det inte länge för än den här bekanta meningen dök upp, ”Nu är du ju Sverigefientlig!”

Och det var svaret för att jag inte höll med om vad som stod i broschyren.
Jag frågade då den unge Sverigedemokratiske mannen om jag också kunde anses som Sverigefientlig om jag för exempel tyckte att nationaldagen kunde firas av alla, såväl svensk som invandrare.

”Nationaldagen i vårt land är enbart till för Svenskar och inga andra! Alla som inte är Svenskar har inte där att göra!”

”Gäller det också svenskar som nyss erhållit sitt medborgarskap? Ska inte de få delta i nationaldagen då heller? Sen svarade du inte på min fråga om du anser mig som Sverigefientlig bara för att jag tycker att alla i vårt land kan vara med och fira nationaldagen oavsett vilket land de kommer ifrån.”

”Öh… Du alltså, nu är man inte svensk bara för att man nyss fått papper på det. Man bör ha bott här minst i tre generationer innan man egentligen kan kalla sig för en riktig svensk. Och om man nu vill göra vår svenska nationaldag till något slags multikulturelände, ja då är man Sverigefientlig.”

”Vad anser du mer vara Sverigefientligt i vårt land då?”

”Öh… Allt och alla som inte värnar de stolta svenska traditionerna och värderingarna naturligtvis.”

”Och vilka, allt och alla är de då?”

”Det är mycket. Hela det PK-styrda medieetablissemanget i Sverige är ju Sverigefientliga!”

”Du menar väl egentligen alla som på något sätt är kritiska eller ifrågasätter Sverigedemokraterna och dess politik då?”

”Du, nu tycker jag att du förenklar frågan. Det är mer komplext än så.”

”På vilket vis då?”

”Öh… Du nu har jag inte tid med dig längre. Ha en bra dag.”

Tycker det är bra att SD skickar ut folk som så fort frågorna för dem blir för svåra hellre väljer att undvika dem. Det visar enbart på hur ihåliga de Sverigedemokratiska argumenten är.

Sen är jag nog den person som är minst ”Sverigefientliga” av alla. Gillar surströmming, pitepalt, Göingeflickorna, Bullens Pilsnerkorv, Bertil Boo, midsommarstång, Kalles kaviar, Magnus Betnér, knäckebröd, men framför allt gillar jag att dela med mig av all denna svenska kultur till invandrare vare sig de nyss blivit svenska medborgare eller inte. Och till skillnad från Sverigedemokraterna så uppskattar jag och respekterar även vad invandrarna kulturellt kan bjuda på. I ett modernt demokratiskt samhällekallas det för kulturell mångfald när människor oavsett vilket land de kommer ifrån kan mötas som vänner och ta del av varandras kulturer.

Det gör mig inte Sverigefientlig. Det gör mig till en sann Sverigevän som värdesätter humaniteten, toleransen, mångkulturen och framför allt demokratin.
Fyra värden som inte ens Sverigedemokraterna klarar av att stava till.

Anita Svensson-Vilegård för Slutpixlat