Med en storsvulstighet och ett övermod likt ett retat bi så drog
Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard igång en tidning med namnet Dispatch International.
Här skulle ”sanningarna” om den för Carlqvist och Hedegaard ”hemska” totalitära
ideologin Islam dras fram i rampljuset.
Till och med SD tyckte så mycket om DI att de till och med
skickade ut exemplar gratis till sina medlemmar. Vilket inte var förvånade då
DI enbart var en högst rasistisk och islamofob tidning.
Och nu nio månader senare så dog Dispatch International
tidningsdöden. Och varför undrar ni säkert?
Ingen ville naturligtvis varken prenumerera på skiten eller
ens läsa den.
Dock så har den alltid så munviga Ingrid Carlqvist ett par
förklaringar till varför.
”Vårt intryck är att
den rädsla som har gripit tag i Sverige kan ha avskräckt folk från att
prenumerera på vår papperstidning. Vi har visserligen skickat ut den så diskret
som möjligt, men trots det kan många ha fruktat för personliga konsekvenser om
brevbäraren eller grannen hade börjat prata.”
Nej Ingrid Carlqvist! Det är inte rädslan som har gripit
tag i det svenska folket. Det är det sunda förnuftet som har avgjort saken.
Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle väl ens komma på tanken att prenumerera
på en tidning som så ensidigt enbart vräker ur sig sitt hat och sin rasism mot
en enskild religion och dess utövare.
Tyvärr så finns ju dock fortfarande nätupplagan kvar av
denna vedervärdighet i missriktat hat som DI representerar.
Men man kan inte utan glädje säga att denna gång så drabbade
tidningsdöden absolut rätt tidning. Och åker nu DI också på att betala
skadestånd för att de på oriktiga grunder sagt upp en tidigare anställd, så lär
förhoppningsvis även nätbilagan av DI gå i graven. Pengar är ju något som uppenbarligen saknas i DI-kassan.
Curt Latinosson för Slutpixlat
Resumé
