Och det är ju egentligen inte så förvånande med tanke på det budskap som DI försöker att förmedla. Främlingsfientlighet, rasism och hat är ju de ingredienser som DI försökt att leva på.
Raset för DI började redan nästan innan den första pappersupplagan kom ut. Och den blev ju inte långvarig. Redan nästan exakt ett år efter att Di startades så lades pappersupplagan ned den 8 augusti i år. Då eftersom de hade ekonomiska problem med att få tidningen att gå runt. För få prenumeranter helt enkelt. Inte ens de gratisupplagor som skickades till SD-medlemmar tycktes få upp intresset för tidningen.
Dispatch Internationals egen förklaring till debaclet med pappersupplagan var att i vanlig ordning ta på sig offerkoftan och skylla på andra faktorer:
”Vårt speciella problem är att vi har drabbats av så många sabotageförsök – särskilt genom att vår webbsida har hackats - att vi tvingats lägga ner stora summor på att över huvud taget överleva.”
Nästa ekonomiska slag kort därefter för DI var när PayPal inte längre ville ha något med dem att göra, då efter påtryckningar från bland annat Slutpixlat gentemot PayPal att de borde följa sin policy och inte stödja hat- och rasistsajter genom att upplåta konto åt dem.
Under hela den korta tid som Dispatch International existerat tycks de ständigt ha haft ekonomiska problem.
Och desperationen framför allt hos DI:s chefredaktör Ingrid Carlqvist tycks ha varit konstant. Hon instiftade något som hon kallade ”Honest Press Certifikate”, (Ärligt press certifikat??) och försökte kränga dessa för 2 250 kronor stycket bara för att som hon sade:
”En dag kanske dina barnbarn kommer att fråga dig: ”Vad gjorde du för att försvara demokratin och yttrandefriheten i Sverige under det hemska 2010-talet?” Då kan du peka på ditt inramade Honest Press Certificate som hänger på väggen och säga: ”Jag drog mitt strå till stacken. Jag stödde den första tidning som vågade gå emot strömmen och trots såväl hatiska och lögnaktiga kampanjer, envisades med att ge ut en tidning som skrev om allt det hemska som hände i Sverige.”
Ska vi vara riktigt ärliga om vad det hemskaste är som hänt under 2010-talet så är det väl, förutom att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen att Dispatch International överhuvudtaget såg dagens ljus.
Ett annat ekonomiskt slag som närmar sig DI är ju den stämningsansökan gjord av en tidigare anställd hos DI. Han kräver DI på totalt 250 000 kronor för bland annat utebliven lön.
Och nu drabbas Dispatch International av ytterligare ekonomiska svårigheter.
Man kan inte betala hyran för de kontorslokaler man hyr hos bolaget ”Same But Different” i Malmö.
Detta har lett till att kronofogden nu i fredags den 18 oktober lämnat in en stämning för utebliven hyra till tingsrätten i Malmö. Beloppet är på drygt 35,000 kronor.
Och det intressanta i det här sammanhanget är att Dispatch International i Malmö kallar sig för Dispatch Filial och att Ingrid Carlqvist i bolagsregistret står som ensam ansvarig. Inte då nog med att DI kan begäras i konkurs om de inte kan betala, även Carlqvist riskerar ju att drabbas av en personlig konkurs också. DI/Carlqvist bestrider nu dock kraven. Man kan bara undra vad de yrkar på för skäl till att de underlåtit sig att betala hyran?
Dock så kommenterar inte Carlqvist den senaste uppgiften utan griper istället desperat i halmstrået genom att tro att DI kan få presstöd!?
”För att göra vår administration lättare har vi bestämt oss för att inte längre erbjuda halvårsprenumerationer.
Från och med nu kommer vi inte längre att erbjuda allt vårt material gratis, som vi gjort under en tid. Från och med nu kommer våra läsare att behöva ta en prenumeration eller på annat vis betala för vårt innehåll.
Några artiklar kommer fortfarande att vara gratis – precis som vårt nya tv-inslag Norse News, som publiceras en gång i veckan.”
Inte för att vi tror att det här sista desperata försöket från Carlqvist och DI för att komma tillrätta med ekonomin kommer att göra någon nytta, men man kan ju inte klaga på envisheten att försöka driva den hat- och rasistsajt som Dispatch International är vidare.
Men har man den här åsikten, nedan, samtidigt som man försöker ikläda sig offerkoftan så lär det bli mycket svårt för dem.
”Många av Dispatch Internationals värsta motståndare, som från första dagen felaktigt anklagat oss för rasism, främlingsfientlighet och högerextremism, existerar enbart på grund av att de får presstöd.
Dispatch International har inte fått något presstöd. Vi har överlevt på donationer från olika välgörare och prenumerationsintäkter, men vi skulle kunna bli en ännu bättre tidning om vi kunde ta oss över tröskeln med 1650 betalande prenumeranter och hålla det antalet i sex månader. Då har vi kvalificerat oss för presstöd.
Man vet inte hur länge den möjligheten kommer att finnas. Den svenska regeringen har redan antytt att presstödet ska nekas de medier som inte rättar sig efter statens politik och inte hyllar mångkultur, islam och kulturrelativism.”
Mardrömmen Dispatch Internationals är förhoppningsvis på väg bort in i rasismens och hatets dimma där den en gång kom ifrån. Slutpixlat är övertygade att få människor kommer att sörja denna blaska som av Expo beskrivs som rasistisk och en del av den vedervärdiga Counterjihadrörelsen.
"Att enbart hacka på en annan religion och på människor som tror på en annan Gud är inte anständigt helt enkelt." Tonchi Percan
Curt Latinosson för Slutpixlat
