I ett öppet brev under rubriken "Nolltoleransen passiviserar SD", riktat till SD:s kommande landsdagar så sågar han i princip den Sverigedemokratiska partiledningen jäms med fotknölarna.
”Partiledningens försök att förvandla SD till ”nya Sverigedemokraterna” har skapat splittring och besvikelse inom partiet. Känslan av sammanhållning är borta. Partiets slogan ”Vi säger vad du tänker” har runnit ut i sanden. Oftare och oftare tvingas man som SD-aktiv till samma typ av hyckleri, lögner och intetsägande uttryck som andra partier använder sig av. ”Nolltoleransen” verkar inte ha några gränser och partistyrelsen låter i praktiken SD:s fiender bestämma vilka som får vara kvar. Personer som anses obekväma kan få ”nolltoleransgiljotinen” använd mot sig även för snedsteg gjorda 10-15 år tillbaka i tiden, samtidigt som andra, som exempelvis fört hemliga register över partikamrater, kan klara sig i stort sett utan konsekvenser så länge partiledningen upplever dem som lojala.
SD:s högsta företrädare håller på att tappa kontakten med gräsrötterna som slitit och kämpat i motvind under alla år, gått milvis med SD:s valmaterial från brevlåda till brevlåda och gjort allt för att den gruppering som leder partiet idag skulle få sina riksdagsplatser. ”L’État c’est moi!” – Staten det är jag! – sade Ludvig XIV en gång i tiden. ”Partiet det är vi!” verkar vara SD-ledningens motto idag. Politiker på lokalnivå förväntas antingen hålla med ledningen i stort som smått, eller försvinna.
SD har mer och mer kommit att likna en sekt där intern kritik inte accepteras och där MU används som ett verktyg för att bli av med personer som vågar kritisera ledningen. Istället för att stödja medlemmar som utsätts för drev försöker man blidka massmedia genom att kasta sina egna partikamrater åt vargarna.
Det verkar som om partiets ledning är så förblindad av de senaste månadernas höga opinionssiffror och tillströmning av nya medlemmar att man tror att det är skickliga talare och medietränade moderater och socialdemokrater som ansluter sig till SD idag. Men det är det inte. Det är, på gott och ont, precis samma typ av politiskt oerfarna människor som tidigare. Frågan är hur länge till dessa kommer att köpa ledningens retorik, och blunda för dess inkonsekventa agerande, när de upptäcker att de själva kan riskera att bli stående ute i kylan efter ett mediadrev eller efter att ha tyckt annorlunda än ledningen i någon fråga.”
Oleg Datsishin
Det var ord och inga visor ifrån Datsishin. Utan tvekan så att Sverigedemokraterna håller på att rämna inifrån. Sprickan mellan gräsrötterna och den makthungrande
SD-ledningen tycks bli allt större.
Att härska genom att söndra är uppenbarligen SD ledningens taktik. Eller ska vi rättare sagt säga, att härska genom att skrämmas. En populär fascistiska ledartaktik som nu uppenbarligen Åkesson och hans lojalaste ja-sägare nu använder sig av. För när försöken att behålla makten till varje pris blir viktigare än att lyssna på medlemmars vilja, ja då brukar det gå käpprätt åt helvete.
Något vi antirasister naturligtvis inte har något emot.
Raffina Wall för Slutpixlat
