Men mest tycks han ha snöat in på feminism, 30-talet och judar.
Han får 30-talsvibbar när han tänker på svensk tolerans och jämställdhet?
Och han gör någon slaga paradoxal jämförelse med feminism och judar?
Sen tycker Almqvist att det var helt okay att sparka judar från maktpositioner i 30-talets Tyskland. Bara för att det gynnade den tyska etniciteten.
Solidaritet med andra är ju som bekant inte Sverigedemokraterna eller deras sympatisörers starka sida.
Bristen på logik i Almqvists resonemang är uppenbar som hos så många andra Sverigedemokrater och dess sympatisörer. Har månde Almqvist tittat för djupt i Tokajer buteljen månntro?
Curt Latinosson för Slutpixlat
