Och anledningen till hans missnöje med just public service är hur SVT bevakade EU-valvakan?
”SVT:s valvaka från i söndags, där europaparlamentsvalet bevakades, hör till det sämsta av sitt slag som någonsin har sänts i svensk TV. Programledaren konstaterade inledningsvis att ovanligt många lärda personer befann sig i studion för att kommentera händelseutvecklingen, som ägde rum i Sverige såväl som på kontinenten. En viss intellektuell mångfald kunde också skönjas. Till de inbjudna hörde bland andra vänsteraktivister, Timbro-lobbyister, tidigare ministrar från både blått och rött håll samt en kader av samhällsdebattörer som alla gjort sig sina namn genom engagemang för den antirasistiska saken. Den här sändningen var extrem. Men den är inte otypisk. Vid det här laget borde det inte komma som en överraskning för någon att den föregivet opartiska statstelevisionen tar ställning när de ansvariga finner det lämpligt att göra så. Söndagens sändning ska snarast ses som ett särskilt tydligt exempel på den inställning som präglar hela det offentliga kultursverige och där SVT inte utgör något undantag. I det här klimatet är den givna utgångspunkten att konservatism och nationalism är någonting förkastligt och att partierna som bär upp dem är problempartier.”
Ja det är inte förvånande att en representant för ett högerextremistiskt parti spyr galla över public service då det enligt dem tillhör det ”politiskt korrekta etablissemanget”. Något vi vet dessa högerextremister alltid haft svårt för. Det vill säga de tycker naturligtvis inte om att som parti bli granskade av just Public service för det de verkligen är, fascister.
Anton Stigermark anser ju att public service är ett havererat flaggskepp och bara man lyckas skjuta detta i sank så skulle det bli en öppning för att reda ut andra oegentligheter inom den statliga kultursektorn.
Man måste då ställa sig frågan vad han åsyftar på när han talar om andra oegentligheter i kultursektorn/politiken.
Ja om man ska tro SD:s Björn Söder så är det för mycket ”sextioåttavänsterflum” i kulturen.
”Sextioåttavänsterns inflytande finns kvar i kulturpolitiken, borgarna har varit för svaga för att göra upp med flummet och kulturarbetarna styr hela debatten.”
Att Sverigedemokraterna inte vare sig gillar det ”politisk korrekta media”, eller kulturyttringar som inte är helsvenska, det vill säga mångkultur är ju ingen nyhet.
"Vi anser också att de värderingar som råder i det traditionella Sverige är sympatiska och värda att bevara. Vi menar att en del värderingar som kommer in i landet och ges för stort utrymme i och med att vi ska vara ett mångkulturellt samhälle hotar att få en splittrande effekt för samhället." (SD:s hemsida 2011)
SD:s Mattias Karlsson sade för ett tag sedan att svensk kultur inte ska ”automatiskt” påverkas av utländska impulser, om något sådant ens ska tillåtas ske.
Sverigedemokraterna vill naturligtvis på egen hand styra både public service och hur svensk kultur ska se ut i framtiden. För som det främlingsfientliga och rasistiska parti Sverigedemokraterna är, så är naturligtvis inslag eller yttringar från främmande kulturer som ett rött skynke för dem. Men framför allt vill de inte se någon form av granskning eller kritik riktas mot dem från Public service, då de i vanlig ordning tror att alla som är emot dem är någon form av "vänsterextremistiska element."
”Men SD är inte det första parti som velat bestämma vilken kulturform som är etniskt rätt och står för rätt etniska värden - som bara rätt folk kan förstå. Den kultursynen har en lång och mörk historia.
1937 i München organiserade nazisterna en utställning kallad "Entartete Kunst", "Degenererad konst". Modern konst av bland annat Picasso, Dali och Miró visades upp och hånades. Den kallades otysk, influerad av judar och bolsjeviker. Nazisterna gillade "traditionell" konst: föreställande, konkret, otvetydig - konst som illustrerade nazityska värden som renrasighet, lydnad, ordning.
I vissa avseenden är SD:s kulturpolitik lika skrämmande som dess invandringspolitik.”
(Ann-Charlotte Marteus, Expressen)
När Anton Stigermark i sin artikel säger, "I det här klimatet är den givna utgångspunkten att konservatism och nationalism är någonting förkastligt och att partierna som bär upp dem är problempartier.”
Just så är det Anton! Högerextremistisk nationalism är förkastlig och de partier (SD o SvP) som bär upp detta är då sannerligen problempartier. Det är ingen given utgångspunkt. Det är en reell sanning!
Raffina Wall för Slutpixlat
