Med facit i handen hur SDU:are tidigare uttryckt sig om och vilken syn de har på nationalism så är nog deras högsta önskan att denna pånyttfödda nationella stolthet Kasselstrand önskar återse tyskarna gå till, är den nationalism som mellan 1933 och 1945 förekom i Tyskland. Att sen Kasselstrand också önskar en mer varaktig form av denna nationalism är ju i sammanhanget då inte förvånande, då förra gången detta nationalistiska experiment genomfördes i Tyskland inte blev den tusenåriga succé som man hoppats på.
Kan detta kapitala misslyckande för nationalismen i Tyskland då tillskrivas bristen på kärlek? Kasselstrand tycks tro detta, och bara man tillämpar äkta nationalistisk ”kärlek” denna gång så löser det sig säkert till det bättre.
Man måste naturligtvis ställa sig frågan varför dessa ungfascister inom SDU så fullständigt snöat in så på nationalismens tankebanor och ambitioner att man till och med påstår att nationalism är kärlek.
För nationalism är kärlek enbart inför alla som tycker och tänker likadant om allting. Den som faller utanför ramarna är inte lika överöst med kärlek.
Vilket i Tyskland under det nationalsocialistiska styret bland annat kostade drygt 6 miljoner judar livet när de överöstes med nationalistisk ”kärlek”.
Om vi tittar närmare på vilken typ av nationalism det är Kasselstrand och hans ungfascister vurmar för och förespråkar så torde det vara ultranationalismen.
Ultranationalism.
”Ultranationalism är en extrem hängivenhet till eller försvarande av en nations intressen.
Nationalismen var främst en rörelse för nationell frihet och självständighet; den var ett försök att uppnå politisk, ekonomisk och social frihet. Emellertid som ultranationalism kan den övergå till avskaffande av frihet. Ultranationalism leder till förnekande av frihet för etniska minoritetsgrupper inom en nation. Ultranationalismen kan legitimera sig genom mytiska berättelser om förgångna kulturella eller politiska storhetstider, eller genom föreställningar om förmodade gamla fiender, eller idéer om antropologiska och genetiska egenskaper för att rationalisera idéer av nationell överlägsenhet.”
Det där med att ultranationalism kan övergå i ett avskaffande av frihet är ju faktiskt något som stämmer väl in i SDU:s syn på hur nationalismen bör utformas i Sverige. För i deras politiska manifest ”Nationen framför allt” står det faktiskt så här:
Bara att ens tänka sig att man som SDU vill göra, införa inskränkningar i demokratin för att nå sina egna politiska syften säger väl ganska mycket om vad deras politiska ambitioner går ut på. Att införa en nationalsocialistiskt styrd regim.
Vad än värre är att man samtidigt också från SDU håll vill införa ett gendarmeri bestående av specialutbildad militärpolis som ska kunna utlysa utegångsförbud och undantagstillstånd för att bemöta vad man kallar, anarkistiska strömningar?
Vad SDU uppenbarligen önskar sig en form av stormtrupper som de kan sätta in för att kväsa politiska motståndare. Parallellerna till vad SDU vill använda sitt gendarmeri till och hur nazisterna i Tyskland använde bland annat sitt SA till, är i det här fallet allt för många för att kunna ignoreras.
SDU eftersträvar utan tvekan att Sverige ska styras av en nationalistisk politik som bygger på nationalsocialistiska idéer direkt hämtade från en av de mörkaste tidsperioderna i Europeisk historia.
Och att SDU likt sitt moderparti SD i denna strävan även vill förneka och helst förhindra etniska minoritetsgrupper inom Sverige är då inget att i det läget förvånas över. Vissa SDU:are hävdar till och med att nationalism och rasism inte går hand i hand?
Att SDU och dess representanter mer än gärna tittar i historiens backspegel för att söka stöd i mytiska berättelser eller politiska ”storhetstider” för att rationalisera sina idéer om att nationalismen är överlägsen allt annat råder det ju inget tvivel om.
Till skillnad mot sitt moderparti, SD som hymlar om sin politiska bakgrund och agenda, så är SDU mer rakt på sak. De säger öppet det moderpartiet inte säger högt. SDU:s tankar och ambitioner går ut på att göra Sverige till ett nationalsocialistiskt styrt land, där demokratin görs till ett minne blott. Det är äkta nationalistisk "kärlek" det.
Raffina Wall för Slutpixlat
