Att drygt 12 procent fascister/rasister fick plats i Sveriges riksdag måste väl ändå anses som ett totalt politiskt misslyckande i ett land som Sverige.
Misslyckande då från andra partiers företrädare som inte lyckades med att klargöra sin egen politik på ett enkelt sätt som folk förstod.
Något som Sverigedemokraterna enkelt klarade av då de med endast en politisk centralfråga, invandringen, och användandet av enklast möjligaste retorik kring denna fråga lyckades med att attrahera väljare för sin politik.
Att i tid och otid pumpa ut budskapet att ”massinvandring” är av ondo och att invandrare/flyktingar, främst muslimer, är kriminella brottslingar som enbart är ute efter att göra Sverige till en islamistisk stat tycks vara det som de lyckades att locka väljare på.
Kan man då säga att de drygt 12 procent av de som röstade på SD är totalt politiskt okunniga idioter som gick på den av rasism och lögner fyllda SD retoriken?
Svaret på den frågan är både ja och nej.
Vad som attraherat folk att rösta på SD är en blandning av missnöje med övriga politiska partiers politik och det faktum att SD väljarna generellt sett består av en samling av rättshaverister, rasister och individer som djupt misstror rådande politiska system och dess politiker och media överlag så mycket att de inte ens bryr sig att ifrågasätta vissa av sina egna politikers grova rasistiska klavertramp eller brottsliga uppträdande när detta uppmärksammas.
För SD-väljarna tycks detta beteende från deras egna politiker vara fullt legitimt. Så legitimt i vissa fall att de avfärdar all kritik mot deras egna politiker som rena lögner. Inte ens när en SD-politiker blir påkommen med näven djupt nedkörd i den rasistiska syltburken så vill de inse, eller har de förmågan att uppfatta att detta är fel.
Blind tro på sina egna politikers ofelbarhet tycks vara ett signum för dem som röstat på SD.
Vad än värre i sammanhanget är att SD:s valframgång baseras på det faktum att många av de som tidigare röstat på något av Allianspartierna nu lagt sina röster på just SD.
Man sade innan valet att många ur LO-kollektivet skulle lägga sina röster på SD. Något som inte blev fallet. Andelen ur LO-kollektivet som lade sin röst på SD visade sig vara betydligt mindre än vad man innan hade befarat.
Det största nytillskottet till SD tycks istället ha kommit från Moderaterna. Har Moderaterna då så kapitalt misslyckats med att föra fram sin egen politik på grund av att de varit tvungna att ta hänsyn till övriga Allianspartiers politik att deras egna frågor försvunnit från agendan?
Ja den frågan får vi överlämna till statsvetare och andra politiska experter att svara på. Men kontentan av valutgången är ändå att Moderaterna tappat många väljare till högerextremistiska SD.
Och när vi nu med ”kattens” hjälp släppt in fler råttor i riksdagen så återstår det naturligtvis att se vad detta innebär framledes.
För i kraft av sina drygt 12 procent så kräver nu SD mer inflytande i politiken. Något som man naturligtvis bör undvika att ge dem då SD enbart är ett klassiskt populistiskt enfrågeparti vars politik bygger på klara fascistiska och rasistiska värderingar.
SD för en politik där man använder sig av enkla propagandistiska lögner och förvränger fakta för att kunna exkludera andra människor av annan etnicitet, sexuell läggning, eller religiös övertygelse från inflytande.
Att under den kommande mandatperioden förhindra SD från att sätta de politiska spelreglerna i riksdagen är ett måste. För fortfarande anser lite drygt 87 procent av befolkningen att fascism och rasism inte hör hemma i den svenska politiken. Nu är det upp till de andra partierna i riksdagen att verkligen visa att det man sade under valrörelsen, att inte på något sätt samarbeta med SD, var något man verkligen menade och inte bara tomt prat.
Och även när de ivrigaste förespråkarna för SD:s politik nu hävdar att man ikraft av sina drygt 12 procent inte längre kan ignorera dem, så är nog detta vad man i dagsläget bör göra. För visar det sig att inte SD får igenom sina politiska önskemål så lär de som i ren protest mot de andra partiernas brist på politisk tydlighet och därför röstat på just SD också förlora förtroendet för detta parti.
Och inte tror vi att alla av de som i ren protest lade sina röster på SD är några idioter. Snarare så att de i avsaknad av just en tydligare politik från sitt eget parti gick den enkla vägen till mötes. Kanske för att väcka sitt eget parti ur blockpolitikens bojor.
För efter årets val där folk på grund av just blockpolitikens bojor där enskilda partiers hjärtefrågor drunknar i den politiska samsynen som blockpolitiken framtvingar snart inte kan skilja på vad som är höger eller vänster i politiken så är det inte konstigt att folk röstar på ett parti som SD som står utanför just blockpolitiken.
Och de som nu uppenbart förlorat på denna blockpolitik är Allianspartierna.
Om vi vid nästa val ska bli av med SD så är det nog inte frågan om det bästa vore att skrota blockpolitiken och låta vart och ett av partierna istället att driva sina egna politiska frågor med en större tydlighet för att förhindra partier som SD från att öka och få mer inflytande.
För just avsaknaden av en tydlig höger- vänsterskala inom politiken där folk tydligt kan skilja de politiska partierna åt är något som måste åtgärdas.
För annars vet snart inte folk vilken väg vi är inne på, och föraktet och missnöjet för politiken och dess företrädare lär enbart öka. Och det gynnar enbart populistiska enfrågepartier som just SD.
Raffina Wall för Slutpixlat
