Inte många SD-politiker som uppfyller partiets egna krav.

SD har ju som många andra partier krav på hur individer som ämnar ta ett förtroendeuppdrag bör verka och uppföra sig. Men vid närmare studier om hur många av SD:s nu redan politiskt aktiva förtroendevalda som verkligen lever upp till dessa krav så är den skrämmande sanningen att enbart ett fåtal verkligen klarar av att leva upp till dessa krav. Inte ens många av de som för SD är invalda i riksdagen skulle klara dessa krav.

I Sverigedemokraternas fall måste en som vill vara deras representant kunna uppvisa att hen inte finns med i polisens belastningsregister, något man måste skriva under på.
 
Öh!? Minst fem brottsdömda Sverigedemokrater sitter ju redan nu i riksdagen. Hur rimmar det då ihop med att inte SD vill ha några brottsdömda som förtroendevalda?

Eller anser SD-ledningen att de brott de begått är av så ringa art att det inget är att bry sig om. För hur ska de annars förklara att de tillåtit följande SD-politiker att ta plats i riksdagen.

Runar Filper, Sunne: Dömd 13 gånger för brott, bland annat misshandel, stöld och narkotikabrott. Han har avtjänat flera fängelsestraff. Filper har enligt tv-programmet Adaktusson funnits med i nazistiska Riksfrontens kontaktregister och enligt Säpo prenumererat på den nazistiska tidningen Info 14.

 

Roger Hedlund, Gävle: Dömd för två fall av misshandel, Gävle tingsrätt, 2001 tillsammans med den dåvarande lokala ledaren för nazistiska Nationalsocialistisk front och grundaren av Sniper Records, Robert Larsson. Domen fastställdes av hovrätten. Även dömd för häleri, stöld och olovlig körning i slutet av 1990-talet.

 

Carina Herrstedt, Landskrona: Dömd tillsammans med sin sambo vid tre tillfällen för förtal i Lunds tingsrätt 2008, 2009 och 2010 av en Sveriges kommunistiska ungdom och en tidigare ordförande av Sveriges kommunistiska parti.

 

Linus Bylund, Stockholm: Dömdes för våld mot tjänsteman 2002, till skadestånd på 1 500 kronor, efter att ha "fattat ett smärtsamt grepp" om en polismans tumme på Hornsgatan utanför en porrbutik i juli 1997. Han hävdade att han saknade uppsåt, men domen fastställdes av hovrätten.

 

Markus Wiechel, Norrköping: Dömd för förtal i Norrköpings tingsrätt 2010.

 








Misshandel, stöld, häleri, narkotikabrott och förtalsbrott. Just en snygg samling som valts in i Sveriges riksdag för SD. För att inte tala om att några av dem tycks vara tidigare nazisympatisörer.

I en kommentar till Aftonbladet säger Jimmie Åkessons stabschef Linus Bylund att dessa SD-politikers förflutna inte är några problem för partiet. ”Det var ju mycket längesedan dessa brott inträffade. Var fjärde person i Sverige är ju någon gång dömda för brott.”

I sanningen ett mycket märkligt uttalande, då det Sverigedemokratiska partiet gång efter gång ropar efter mer lag och ordning.

Men det är ju klart, SD önskar ju bara att invandrare och flyktingar i första hand skall följa lagen. SD har ju bland annat önskemål om att utvisa hela familjer om det visar sig att en av familjens medlemmar begått ett brott, oavsett om denna familj redan sedan länge varit svenska medborgare.
 
Vilka brott deras egna politiker begått har i sammanhanget tydligen då ingen betydelse.

Inget annat än rent hyckleri från SD:s sida.

I Sverigedemokraternas Sverige är inte alla lika inför lagen. Det avgörs uppenbarligen av vilken etnicitet du tillhör. Och är du Sverigedemokrat så äger du nu uppenbarligen ett ”Carte Blanche”, ifråga om du begått några brott.

Vilket naturligtvis blir än mer patetiskt när man tittar vidare på vilka mer krav en god representant för SD måste uppfylla om hen ska få ett förtroendeuppdrag:

”Att vara ett föredöme och iaktta god moral”.

I skenet av de senaste tidernas avslöjanden om förtroendevalda Sverigedemokrater som uttryckt sig på ett allt annat än normalt sätt i de sociala medierna så kan man väl knappast påstå att dessa förtroendevalda SD-politiker är ett föredöme eller uppvisar någon god moral.

Klart är att Sverigedemokraterna är det parti i Sverige som har överväldigande flest brottsdömda förtroendevalda sina led. Inte enbart i riksdagen utan även ute i kommunerna.

Så ett stort ”grattis” till de drygt 12 procent som i senaste valet röstade fram detta Sverigedemokratiska parti och dess representanter. Var det verkligen detta ni önskade? Ett parti fullt av högerextremistiska kriminella rasister?

Curt Latinosson för Slutpixlat