Kasselstrand refererar på sitt Twitter till en film från 1955 under namn, "Staden vid vattnet" som visar upp Stockholm i all sin sommarprakt och där en mycket ung Bibbi Andersson på vers kommenterar filmen.
Man får i filmen se vackra vyer över bland annat Djurgården där koleldade färjor pilar förbi mellan fastlandet och öarna i Stockholms skärgård, Milles-statyer och barn som badar i stadens fontäner, livlig torghandel vid Klara-strand och Hötorget, soldyrkande unga damer iklädda klassiskt 50-talsmode och bilar som framförs på vänster sida.
Kasselstrand tycker att det är bara så sorgligt att se det här och inse att det aldrig kommer att bli så igen.
Kul att Kasselstrand äntligen fattat galoppen och kommit till "insikt" om något. Men man måste också ställa sig frågan om varför Kasselstrand nostalgivurmar och verkar önska sig tillbaks till 50-talet? En tid då han inte ens var född.
Nåja, vi ska inte spekulera för mycket i Kasselstrands motiv till varför han sade som han gjorde på sitt Twitter.
Bara konstatera att Stockholm inte ser mycket annorlunda ut nu än det gjorde då. Bilarna har blivit modernare och framförs på höger sida, modet har förändrats, Djurgårdsfärjorna använder inte längre kol och många av torghandlarna idag är invandrade från andra länder vilket medfört ett större och mer varierat utbud.
(Stockholms bästa torghandlare)
För hur det än är, så finns det något som heter utveckling och därmed blir svunna tider enbart ett suddigt minne blott allt eftersom tiden går.
Och vi vet ju hur rädda de bakåtsträvande Sverigedemokraterna är för utveckling. De tittar hellre bakåt till en tid som aldrig kommer åter, till landet Utopia, där stugorna är röda med vita knutar, där kvinnorna står vid spisen och får ta hand om barnen, där nationaldagsfirandet på Skansen enbart består av knästrumpor och tofsar utan inslag från andra kulturer, där homosexualitet är straffbart och där invandrare och flyktingar icke existerar.
Så när Kasselstrand tycker att det är sorgligt att dessa tider inte återigen återkommer så tycker vi andra att det absolut inte är sorgligt. Vi hänger till skillnad från Sverigedemokraterna med i utvecklingen och är inte rädda för nya kulturella influenser.
Ralph Usterman för Slutpixlat
