Som vi alla vet så har ju Sverigedemokraterna så rysligt
svårt för det här med vissa religioner.
Och får man tro vad Sverigedemokraterna skriver i sitt så kallade
principprogram så är de för religionsfrihet i Sverige.
Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse.”
Låter ju fantastiskt bra vid första anblicken. Men kära läsare betänk nu att detta enbart är ett så kallat principprogram. Så vi får ju naturligtvis ta det här med vad SD anser som religionsfrihet med en stor nypa salt. Förlåt, båtlass med salt ska det vara. För tittar man närmare i texten så finner man genast att SD vill införa vissa begränsningar i religionsfriheten. Vi får då förmoda att denna begränsning är inom de demokratiska ramar som SD satt. Snäva med andra ord.
”När det kommer till utövandet av religionen måste det dock finnas tydliga begränsningar. Religionsfrihet innebär enligt vår mening inte någon absolut rätt att få säga eller göra vad man vill i en religions namn.”
Se där!? Nu kom första begränsningen i religionsfriheten. Vad Sverigedemokraterna egentligen menar är att man inte vill ha någon böneutropare som från en minaret kallar till bön i en moské.
”Religiös tillhörighet skall inte utgöra grund för positiv särbehandling och religioner som gör anspråk på samhällsinflytande måste få diskuteras och kritiseras på samma villkor som politiska ideologier.”
Nu snubblar nog Sverigedemokraterna på sina egna fötter. För längre ned i sitt principprogram om religion så motsäger man sig själva med råge.
”Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”
Oj då!? Nu hävdar SD helt plötsligt att visst ska man positivt särbehandla en religion. Kristendomen. Inte utan att man kan säga att dubbelmoralens mästare har varit i farten igen.
Att man sen ger religionen islam en rejäl känga längre ned i sitt principprogram om religion får väl nu ses som en Sverigedemokratisk politisk paradgren i ämnet.
”Islamismens inflytande på det svenska samhället bör i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder bör vara mycket starkt begränsad”
Och så var det med Sverigedemokraternas principprogram om religion. Var det inte förresten så här man sade om religionsfriheten i början av sitt principprogram om just religion: ”Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse.”
”Negativ särbehandling eller förföljelse!?”
Ja nog är religion en synnerligen svårknäckt nöt för Sverigedemokraterna. Deras definition av religionsfrihet är då inte som alla andras definition av religionsfrihet. Med andra ord så är det Sverigedemokratiska principprogrammet om religion inte ens värt pappret det är skrivet på.
Om vi en gång får se den Sverigedemokratiske partiledaren Jimmie Åkesson som böneutropare från minareten på en moské och inte som en falsk nolltoleransutropare mot rasism, ja först då kanske vi kan tro på SD:s tal om religionsfrihet.
Karl-Johan Johansson-Svensk
