9 mars 2014

Politisk oenighet splittrar Sverigedemokraterna och kommer att bli dess fall!

Var tredje sverigedemokrat som valts till politiskt uppdrag är inte längre medlem i partiet. Politisk oenighet är det vanligaste motivet till varför sverigedemokrater hoppar av.

Detta kan man läsa i en artikel i GP idag.


Sverigedemokraternas Partiledning har ju sin egen förklaring till varför så många företrädare hoppar av partiet:


Att den stora valframgången fått oerfarna medlemmar att hamna på parlamentariska poster de inte var redo för.


Att hot och stigmatisering får personer att hoppa av offentliga uppdrag.


Men enligt den undersökning GP gjort av samtliga kommunala förtroendeuppdrag som Sverigedemokraterna haft i Göteborg med omnejd sedan valet 2010 så är det dominerande motivet ett helt annat.


Nämligen det politiska.


Enligt flera avhoppare som GP varit i kontakt med så handlar det om interna konflikter partiets politik eller hur denna ska drivas. Många avhoppare från partiet klagar också över hur toppstyrt SD är från Stockholm.


”En stor majoritet av de sverigedemokrater som lämnat sina uppdrag under mandatperioden har samtidigt, eller kort därpå, också vänt det egna partiet ryggen. En del har gått till extremare rörelser, men betydligt fler har helt vänt partilivet ryggen.” (GP)


Att Sverigedemokraterna har svårt att hålla ihop alla de viljor som finns inom partiet är ju egentligen ingen nyhet. SD är ju inte ett missnöjesparti för inte. Kopplingarna till Ny Demokratis tid är ju många. Också ett parti som kantades av skandaler och inre stridigheter.


Inte heller är det någon överraskning att partiledningen i Stockholm med järnhand vill styra och kontrollera sina egna politiker ute i kommunerna.


Och det är väl det som egentligen är SD:s akilleshäl och förmodligen kommer likt Ny Demokrati att leda till dess fall.


Ingen tycks lita på någon och förtroendeklyftan mellan partiledningen i SD och dess fotfolk ute i kommunerna verkar ju bara att öka. Och därmed också avhoppen.


Att härska genom att söndra är uppenbart ingen taktik som Sverigedemokraterna behärskar. Leder enbart till än större sprickor inom partiet uppenbarligen. Och när ledningen i SD dessutom utesluter ledande ute i kommunerna populära SD politiker ur partiet på i många fall obskyra grunder, ja då ökar inte förtroendet för partiledningen direkt. 


Frågan är också hur många tomma stolar ute i kommunerna som SD har råd att ha. För utan inflytande ute i kommunerna så lär SD få svårt att framföra sitt politiska budskap. 



Men så länge toppstyret från partiledningen i SD fortgår, desto snabbare splittras partiet och dess politiska inflytande minskar. Och det är inget vi antirasister har något emot.


Raffina Wall för Slutpixlat