INSÄNDARE: Jag är 23 år, kvinna, arbetslös och snart en mor. I den största mån jag kan försöker jag vara rättvis och öppen. För mig är det viktigaste jag har min röst, mina åsikter. Jag som individ kan göra skillnad. Mycket därför är jag för snäll för mitt eget bästa.
I dagens läge har jag mycket att vara orolig för. För att inte tala om en ekonomi som ligger under existens minimum och att jag är arbetslös så ska jag dessutom ha barn i sommar. Dessutom ska jag ha barn mitt i ännu en babyboom. Förlossnings avdelningen kommer vara under stor press inom min lilla kommun.
Men jag tror på min kraft som individ att jag kommer få ett jobb, trotts att jag varit arbetslös sen 2010. Jag tror att samhället kommer hålla mig om ryggen och skydda mig. Sen har jag en vetskap om att alla barnmorskor, läkare, undersköterskor och annan vårdpersonal på Värnamo sjukhus kommer göra allt i deras makt för att hjälpa mig under min och alla andras förlossningar till deras bästa förmåga. Trotts alla dessa oros moment så finns det bara en sak som skrämmer mig. Fascisternas framåt fart både i Europa och Sverige.
Mitt hjärta brast när jag lästa om valresultaten. Inte bara i Sverige men Europa. Folk är rädda och gör dåliga beslut, det kan jag förstå. Jag förstår rädsla. Men Sverige är mångkultur, en Svensk beter sig inte eller ser inte ut på något speciellt sätt.
Jag är uppväxt i Haninge kommun uppe i Stockholm. Det var underbart med alla kulturer och olika religioner. Jag har bett med muslimer och med buddhister men idag är jag också säker på att jag är kristen. Men att få uppleva olika religioner och kulturer utan att lämna mitt bostadshus var något av det underbaraste med min barndom. När jag kom i tonåren så var det fascisterna och de ”svenska” pojkarna man var rädd för. Det var dom som var våldsmajoriteten. De mest hårdarbetande och ärliga människorna var de som fick mig att uppleva andra kulturer.
När jag fyllde arton och flyttade hemifrån till min pojkvän så vart jag våldtagen, misshandlad och utnyttjad. Han hade så stora kontrollbehov att han stundvis förföljer idag, fem år efter jag rymde från honom. Han var helt Svensk. De som lämnat störst intryck och hemska ärr i mig är alla Svenskar, eller så som SD och SVP anhängare ser som Svenskar.
För att Sverige ska kunna utvecklas behöver vi invandrarna. Invandrarna gör Sverige till det vi är. Invandrarna gör Sverige till det jag minns det som under min uppväxt. Och jag kan bara hoppas att mitt barn får uppleva samma mångfald som jag fick när jag växte upp. Det är min enda önskan som blivande mamma. Att vi som är mångfaldens Svenskar ställer oss upp och slår ett slag mot fascismen som SD och SVP representerar. För alla barns framtid.
Alex i syd