Att vissa SD-politiker tycks ha problem med sitt alkoholintag framgår ju nu allt tydligare. För inte är det ju första gången som vissa av dess politiker skyller på alkoholen när de gjort mindre genomtänkta inlägg i de sociala medierna.Och när man tittar igenom det Sverigedemokratiska partiets politik angående droger och alkohol, så är det inte mycket man hittar. I några korta meningar så omnämner man flyktigast detta ämne under rubriken ”Drog och alkoholpolitik.”
”Vårt parti står upp för en restriktiv politik gentemot droger och alkohol.
Då droghandel bottnar i organiserad kriminalitet skall straffen vara höga i avskräckande syfte. Vi önskar bevara Systembolagets alkoholmonopol men välkomnar gårdsförsäljning av alkohol.”
Denna restriktivitet tycks uppenbarligen inte gälla internt inom Sverigedemokraterna där superikulturen tycks vara mycket utbredd. Så man förstår ju varför SD i så korta ordalag behandlar just drog- och alkoholfrågor.
För när man till och med ber SÄPO att på skattebetalarnas bekostnad transportera sin sprit till sina fester så klingar deras budskap om att de står upp för en restriktiv alkoholpolitik som tämligen falskt.
Och vem som organiserade denna sprittransport var inte förvånande festfixaren hos SD själv, riksdagsmannen Kent Ekeroth.
Och det är inte första gången som Kent Ekeroth är inblandad i ”alkoholrelaterade frågor.”
För knappt han SD komma in i riksdagen för än Ekeroth med flera Sverigedemokrater hamnade i blåsväder.
Då för sina vilda festnätter i riksdagens övernattningslägenheter där Ekeroth utpekades som den som störde mest. Fester som den Sverigedemokratiske ledaren Jimmie Åkesson också tycks ha deltagit i med liv och lust.
Sverigedemokraterna talar ju sig varma om att värna den inhemska kulturen. Allt de hittills uppvisat är att de verkligen värnar den interna spritkultur som så uppenbart existerar inom detta parti.
För vem minns inte Lars Isovaraa, den nu avgångne riksdagsledamoten som drack sig till ett stadium då han inte begrep att han glömt sin väska på krogen och i stället anklagade ett par hyggliga invandrare som försökte hjälpa honom för att ha stulit den, är nämligen långt ifrån ensam om att ha ställt till det för sig.
I mars 2009 avslöjade P1:s Kaliber att partitoppen med Jimmie Åkesson i spetsen sjungit rasistiska snapsvisor och en synnerligen stötande sång om mordet på Olof Palme.
Följande år hamnade SDU-politikern William Hahne i ett krogbråk under Nordiska rådets möte på Island. En bartender hävdade att Hahne kastat ölglas och kallat honom "jävla blatte".
Och fylleriet som utbröt då partiet kom in i riksdagen och dess riksdagsledamöter utöver höga löner även fick tillgång till skattefinansierade övernattningslägenheter i Stockholms innerstad ska vi bara inte tala om.
Den berömda järnrörskvällen är ytterligare ett exempel, även om Erik Almqvist står anmärkningsvärt stadigt på benen för att ha varit så berusad att han i efterhand strängt taget inte kom ihåg någonting.
Den sammantagna bilden är att Sverigedemokraternas ledning hyser en enastående tolerans för fylleri, möjligen beroende på att den själv med betydande förtjusning deltar i festandet.
Kan man säga att det är alkoholen som återigen grumlat omdömet här?
Man kan också fråga sig varför inte SD använder sig av de interna krafterna som man har inom partiet för att komma tillrätta med de alkoholproblem som uppenbarligen vissa SD-politiker har.
Man har ju nämligen sin alldeles egen riksdagsledamot som kan det här med alkohol och droger. Jimmie Åkessons svärmor, Margereta Larsson, vars yrkestitel tidigare var alkohol- och drogbehandlare.
Sätt Margareta Larsson till att ta fram ett drog- och alkoholbehandlingsprogram för att komma till rätta med de partiinterna alkoholproblemen som uppenbarligen finns ibland politikerna inom SD.
Förmodar att detta skulle bli en heltidstjänst med massor av övertid som kommer ifråga för Margareta Larsson då.
Margareta Larsson, varför inte börja på toppen av isberget med alkoholpreventiva åtgärder? En enkel alkotest varje morgon dina partikollegor kommer till riksdagshuset vore en enkel åtgärd.
För vad ska man börja om inte i toppen. Om inte annat för att föregå med ett gott exempel för de övriga SD-politikerna ute i landet. För annars klingar SD:s alkoholpolitiska budskap tämligen tomt och falskt. Lika tomt och falskt som deras nolltolerans mot rasism inom partiet gör.
Raffina Wall för Slutpixlat
