För det är faktiskt ett föremål vi talar om som Sverigedemokrater gillar att krama, och det av förståeliga skäl, då det där med empati och medmänsklighet bevisligen inte är varken deras största styrka eller tillgång, om man så kan säga. Och det kan man. För att krama om andra människor har aldrig legat för en Sverigedemokrat. Speciellt inte om denna människa skulle visa sig vara en utrikes ifrån kommande flykting som är i behov av att få en tröstande kram.
Snarare så att Sverigedemokraten än hårdare kramar sitt föremål och avser att använda detta föremål i helt andra syften mot den stackars flyktingen än detta föremål från början egentligen var avsedd att användas till.
Vissa människor gillar ju bilar, hushållsmaskiner, mobiltelefoner eller till och med flygplan. Men nu är ju inte detta föremål som gillas av Sverigedemokrater av det mer teknisk slaget. Snarare tvärtom.
Vad som tycks attrahera Sverigedemokrater till just det föremål vi talar om är förmodligen dess enkla och traditionsenliga form. För att för exempelvis krama ett flygplan är på tok för avancerat för en Sverigedemokrat. Ett lite för stort och intellektuellt ogreppbart föremål, till och med för en Sverigedemokrat faktiskt.
Föremålet finns att få tag på i varierande omkrets och längd, och kan vara tillverkat av olika material. Föremålet som med förkärlek kramas av just Sverigedemokrater är enbart tillverkade av ett material, trots att vissa Sverigedemokrater påstår att det skulle vara tillverkat av ett annat material. Vi förmodar att det sistnämnda bara är desinformation för att så att säga få folk att tro att föremålet är av mindre allvarlig art.
Vilket det naturligtvis inte är. I händerna på en Sverigedemokrat är faktiskt detta föremål livsfarligt, oavsett vilket material det är tillverkat i.
Föremålet i fråga fick sitt genomslag i de Sverigedemokratiska kretsarna redan 2010 då det av tre överförfriskade SD:are användes som ”försvarsvapen” en Stockholmsnatt mot EN stackars försvarslös medborgare.
Anledningen till att den stackars medborgaren var i princip försvarslös var att han var minst lika packad som de tre föremålsbärande Sverigedemokraterna. Dock så ursäktar inte detta de tre Sverigedemokraternas agerande. De borde naturligtvis haft bättre vett än att börja krama föremål i syfte att åsamka skada på en annan medborgare.
Dock så visar det sig nu enligt uppgifter från media att föremålet ifråga redan tidigare varit ute på äventyr tillsamman med en annan Sverigedemokrat. För år 2009 användes föremålet vid ett oannonserat krogbesök där det i händerna på en Sverigedemokrat användes för att slå sönder ölglas och fönster.
För detta dömdes Sverigedemokraten till tre månaders fängelse. Vad som hände med föremålet förtäljer dock inte historien.
Nu ska vi naturligtvis inte skylla på föremålet ifråga för vad det vid ett flertal tillfällen nu bevisligen ställt till med i händerna på Sverigedemokrater.
För likt en ishockeyspelare så ligger alltid ansvaret på den som håller i föremålet om detta föremål skulle ställa till med skada på annan person. Föremålet är i alla lägen helt oskyldigt. Gäller faktiskt både för ishockeyklubbor och järnrör.
Ja för favoritföremålet framför alla andra som Sverigedemokrater tycks älska att krama i sina händer är faktiskt ett simpelt järnrör. Inte vidare fantasifullt kan tyckas, men inte förvånande med tanke på var de hämtat sina politiska grundideologi ifrån.
”Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad.” Socker-Conny.
Så sant så, men varför verkar det bara som om Sverigedemokrater tycks ha en sådan pervers böjelse att gilla och krama järnrör? Och varför verkar de alltid använda dessa järnrör för att slå världen med häpnad på det sätt de gör? Mindervärdeskomplex kanske?
Räcker det inte att de har Björn Söder som med sina verbala klavertramp ständigt tycks slå världen med häpnad och därmed skämmer ut hela den svenska befolkningen.
Nä Sverigedemokrater, ge er ut och krama ett träd istället. Helst länge, och helst mycket, mycket långt borta.
Marqus Bisarro för Slutpixlat
