Och några som är fullständigt urusla på det här med att marknadsföra sig själva, är det Sverigedemokratiska partiet.
För alla har vi väl hört talas om falsk marknadsföring. Och det om något, är verkligen Sverigedemokraterna experter på.
Deras så kallade nolltolerans mot rasism inom partiet är det ultimata beviset på hur man med falsk marknadsföring marknadsförde något som ganska omgående visade sig inte bara vara ett falskt budskap, utan faktiskt, även en ren lögn.
Absolut ett ärende för konsumentombudsmannen att titta på.
Men SD:s värsta falska marknadsföringsknep är ju egentligen deras partinamn. Det där med att försöka inkorporera ordet ”demokraterna” i sitt partinamn, när man de facto är ett rent fascistiskt parti är inte bara ett mycket fult marknadsföringstrick, det är synnerligen oetiskt också.
Sverigefascisterna borde vara den rätta benämningen.
Allting går ju att sälja med mördande reklam sägs det ju. Och ju fler som tyvärr går på SD:s falska marknadsföringsknep desto mer närmar vi oss faktiskt den punkt där inte bara mördande reklam bildligt talat säljs, utan även där den riskerar att omsättas i mer praktiskt handlande.
Som sagt är Sverigedemokraterna usla på det mesta i marknadsföringsväg, ja det vill säga annat än att lura skjortan av godtrogna rättshaverister och annat löst folk då vill säga. De köper ju det mesta som sägs från detta parti utan att ens ifrågasätta äktheten i dess innehåll. Lättlurade krakar har ju alltid funnits.
Och grundorsaken till SD:s usla marknadsföring finner man i att de in absurdum försöker att återskapa ett budskap som sedan länge borde ha varit begravt i samband med att en individ en dag i april 1945 i en bunker i Berlin satte sin pistol vid tinningen på sitt huvud och tryckte av.
Beviset på att repetitionsfascism inte lär ha någon framtid för sig därmed.
Varför kan inte Sverigedemokraterna istället vara helt ärliga och öppna med sitt egentliga budskap kan man fråga sig, och istället för att ljuga och hyckla marknadsföra sig för vad de egentligen är.
Demokratifientliga fascister o rasister.
Och som sådana så borde de naturligtvis inte syssla med politik över huvud taget, brukar ju gå käpprätt åt helvete och sluta i en bunker någonstans.
Varför inte pröva ett annat o mindre skenheligt gebit? Bli grossister för te istället.
Text: Curt Latinosson Bild: Avram Moscovith
