De som följt det Sverigedemokratiska partiet sen det
grundades 1988, kan inte ha undgått att SD är ett parti där inre stridigheter
mellan olika falanger ständigt blossat upp.
Och alla dessa falangstrider är egentligen en maktkamp mellan
olika grupperingar om vem som ska ha makten inom partiet. Och denna hunger
efter makt gör nu att det Sverigedemokratiska partiets fasad är på god väg att
fullständigt krackelera.
För från den dag SD bildades ur olika nationalistiska och
rasistiska partier som bland annat Framstegspartiet, Sverigepartiet och Bevara
Sverige Svenskt, så har denna maktkamp pågått.
Sverigedemokraterna som parti består idag internt av ett
flertal schatteringar på den yttersta högerkanten i politiken och där det enda
gemensamma draget är att de samtliga är motståndare till invandrare och dagens
invandringspolitik och den naturliga mångkulturalism detta för med sig.
Och denna maktkamp inom SD handlar i mångt och mycket också
i hur detta motstånd ska ta sig uttryck.
Falangen Åkesson, som genom sitt tomma tal om nolltolerans
mot rasism, inom partiet försökt ge partiet en demokratiskt politiskt friserad
fasad möter uppenbarligen motstånd från de inom partiet som aldrig tycks kunna
släppa sitt nazistiska förflutna och dess ideologi.
Att det ”kostymbyte” som SD försökt att göra de senaste åren
betyder inte att innehållet i denna kostym nämnvärt förändrats till det bättre.
För ju mer politiskt korrekta SD utåt försökt bli, desto mer interna
stridigheter har det blivit. Värst tycks det vara på lokalplanet ute i SD:s
partidistrikt.
I SD:s barndom var det många som delade SD:s ideologi då
denna låg klart närmare de nazistiska och fascistiska ideologierna. De såg då
chansen att hoppa på rasisttåget SD i tron att de skulle kunna göra sina röster
hörda.
Besvikelsen bland dessa måste i dagsläget vara stor då det
de en gång såg som sin chans att kunna påverka nu tycks försvinna i takt med
att SD på riksplanet nu allt hårdare toppstyrs av en maktelit som absolut inte
vill se att de egna politikerna på lokalplanet göra allt för yviga politiska utspel.
Denna maktelit inom SD som nu gör allt för att verka
politiskt korrekta och försöker få partiet att bli ett accepterat politiskt
alternativ i dagens Sverige fjärmar sig allt mer från sin väljarbas åsikter och
de egna politikerna på lokalplanet ute i distrikten och kommunerna.
Resultaten av detta och de konsekvenser det fört med sig kan
nu ses ibland annat med ett ökat antal avhopp ibland partiets
kommunalpolitiker. Fyra av tio Sverigedemokratiska lokalpolitiker har de
senaste åren hoppat av sina politiska uppdrag. Det är nästan 47 procent som
lämnat sina kommunalfullmäktigeuppdrag sedan valet 2010. I flera kommuner ute i
landet saknar nu SD representation. Av 54 tomma stolar i landets kommuner så
tillhör 47 av dessa SD.
Och ju mer SD blir toppstyrt av Åkesson och hans inre krets,
ju mer avhopp är att vänta. Talet om att partiet har högt i tak, och
medlemmarna kan säga vad de vill, kommer därför på skam.
Så sammantaget är det inte underligt att den
Sverigedemokratiska fasaden krackelerar och missnöjet från fotfolket tar sig
uttryck i diverse olämpliga uttalanden i de sociala medierna.
Vi får heller inte förglömma att många av de som satsade på
en politisk karriär för SD ute i landets kommuner saknar all politisk skolning.
Sverigedemokraterna är ju helt klart ett missnöjesparti som drar till sig en
mängd udda individer och rättshaverister. Dessa udda individer har dock ett
stort gemensamt drag. De är alla fientligt inställda till mångkulturalism, invandrare
och den invandringspolitik som förs. Denna fientliga inställning inbegriper
även de som inte delar Sverigedemokraternas åsikter. Detta tar sig uttryck i
ett direkt hat gentemot meningsmotståndare, företrädare för andra partier, och
framför allt de journalister som granskar Sverigedemokraterna.
En viss sensmoral i hela SD cirkusen är att de i sin strävan
att verka politiskt korrekta utåt samtidigt skyr allt som är just politiskt
korrekt.
När det klagas på att andra partier mist sin så kallade
politiska kompass, så brukar rådet som ges vara att söka sig tillbaks till sina
politiska rötter.
Och Slutpixlat har lösningen på SD:s problem!
Som ett gott råd till den Sverigedemokratiska partiledningen
från oss på Slutpixlat, föreslår vi att ni för den interna husfridens skull tar
av er den billiga, av barnarbetare i Indien sydda kopian av Armani kostymen ni bär,
och de fotriktiga italienska högglanspolerade skorna i fuskläder tillverkade av
underbetalda afrikaner i Mali.
Ersätt kostymen med den ”vackert” smutsbruna uniformen som
ni har hängande i garderoben. Glöm ej att avlägsna malkulorna först. Ta också
på er ridstövlarna i äkta tyskt svinläder. En polering av dessa kanske vore på
sin plats. Finns inget värre än opolerade ridstövlar. En liten chick ridpiska och
ett uniformskoppel som accessoar fulländar hela bilden. Till denna "maskeradkostym" kan ni utan att riskera att åka dit även använda er favoritsymbol hakkorset på. Ja det vill säga om ni skall gå på maskerad. För enligt ett beslut från Jönköpings tingsrätt idag så anses det inte som hets mot folkgrupp om hakkorset används vid en maskerad. Detta kommer säker att föranleda att alla de nazigrupper som egentligen söker om ett demonstrationstillstånd nu istället kommer att ansöka om ett maskeradtillstånd.
Nu är ni i den Sverigedemokratiska partiledningen mer än väl
anpassade till icke enbart era politiker ute i kommunerna, utan även till er
väljarkår. Ni har därmed återvänt till era politiska grundideologier och lär
med största sannolikhet slippa alla interna motsättningar inom partiet. Så ni
kan därmed också skrinlägga era planer på en svensk version av ”de långa knivarnas natt.”
Karl-Johan Johansson-Svensk Chefredaktör för Slutpixlat
GP
SvD Skånskan HD SR Aftonbladet Aftonbladet
GP
SvD Skånskan HD SR Aftonbladet Aftonbladet
En politiskt korrekt partiledare i rätt kläder! |