”Samtidskonsten är lite väl abstrakt och luddig. Jag vet inte om allmänheten är så intresserade av samtidskonst. Ja, för konsten kan ju vara lite vad som helst nuförtiden.”
Vi förmodar väl då att ”konstexpert” Larsson lutar åt det konstområde hon bäst känner till, klassicismen, eftersom hon inte varken tycks begripa eller ha så mycket över för samtidskonsten.
För inte är det väl så illa att Larsson ogillar samtidskonsten för att den i vissa fall skulle kunna vara för mångkulturell? Det skulle ju vara kulturrasism Margareta Larsson ägnar sig åt i så fall!?
Nåja, klassicism är en stilriktning och estetisk epok som efterbildar den grekiska och romerska klassiska konsten och litteraturen. Stilen präglas av klarhet och harmoni.
I sammanhanget måste vi väl när det kommer till Sverigedemokraterna också påpeka att nazismen fullständigt älskade klassicismen och naturligtvis även nationalromantiken. All annan konst var enligt nazisterna degenererad. Även den dåtida samtidskonsten. Vars konstnärer på grund av sitt sätt att betrakta konsten och avbilda denna ofta arresterades och sattes i fängelse.
Då förstår man ju lite smått vad SD:s kulturpolitiska talesperson Margareta Larsson är ute efter. Samtidskonst riskerar ju att degenerera generationer av unga svenskar. Den är ju på tok för abstrakt och luddig! Sådant kan man ju naturligtvis inte visa! Eller ens skapa!
Nej bättre då med klassisk konst kryddad med nationalromantiska inslag som är fri från abstrakta uttryck och ”luddigheter” som även en ”konstexpert” av Margareta Larssons kaliber begriper sig på.
Låt oss från Slutpixats konstavdelning presentera två alster. Ett verk i sann klassicistisk anda med en ”anstrykning” av propagandistisk nationalromantik som skulle få en Sverigedemokratisk ”konstexpert” att kasta pannån i luften och sparka undan staffliet i extatiskt glädjefnatt.
Det andra verket kan vi kalla en blandning mellan post-målerisk abstraktion, i bästa Jackson Pollock anda och surrealism, som förmodligen skulle fått konstnären ställd inför rätta för överdriven abstraktion och luddighet. Ja det vill säga om den Sverigedemokratiske ”konstexperten” Larsson då fått bestämma vill säga, eftersom hon förmodligen aldrig skulle begripit sig på vad konstnären visuellt ville få fram.
Det sistnämnda verket går under namnet, ”Bubbelhjärna”.
Curt Latinosson för Slutpixlat
