8 dec. 2013

Lars Vilks och hans ”vakthund” Kamil Ryba.

Konstnären Lars Vilks är en uppmärksammad och älskad figur i de islamofoba kretsarna efter det att han gjort en serie karikatyrer på profeten Profeten Muhammeds ansikte på en rondellhund . Så uppskattad att den självutnämnde ledaren för den hatiska, rasistiska och överexalterade islamofoba rörelsen Swedish Defence League, polacken Kamil Ryba, uppmanat sina anhängare att i yttrandefrihetens namn hjälpa till med att skydda Lars Vilks pågående utställning på galleri Movitz i Stockholm.

Lars Vilks kallar sin utställning för ”Phobos & Deimos”, (Fruktan och Skräck).


Och som så många andra islamofober så tycks även Lars Vilks leva i total fruktan och skräck för religionen islam. Och uppenbart är att han vill fortsätta att genom sin ”konst” provocera än mer fruktan och skräck. För egen del då uppenbarligen.


För i princip samtliga verk han ställer ut denna gång är efterapningar av kända konstnärers verk där Vilks infogat sin ”berömda” rondellhund i verken. Något som Vilks kallar för en parafras.


Och som sagt har Vilks sin alldeles egna ”vakthund” vid sin sida, Kamil Ryba.


Vi tänker inte ens fråga vart den första ”vakthunden”, Roger ”Salle” Sahlström, ni vet han som campade i Vilks trädgård till försvar för yttrandefriheten då Vilks första gången uppmärksammades för sin rondellhund, har blivit av. Vi vet vem han vaktar nu.


Han är nämligen ”vakthund” åt en annan islamofob av stora mått, Dispatch Internationals Ingrid Carlqvist.


Och apropå obskyra vakthundar och rondellhundar så tar sig nu Slutpixlats egen konstnär, Avram Moscovith, naturligtvis att i yttrandefrihetens namn parafrasera på en annan känd ”personlighet” genom att göra denne till en rondellhund, eller var det bara gathund?


Undrar om Vilks vågat att göra en parafras på denna politiska figur utan att hans vakthundar från SDL vänt honom ryggen? 

Om man sen vill känna någon Phobos och Deimos för detta konstnärliga mästerverk är ju upp till var och en.


Avram kallar sitt verk för ”ÄNTLIGEN!”



Anita Svensson-Vilegård för Slutpixlat