Sverigedemokraterna har rensat friskt i sitt idépolitiska
program de sista tre åren. Mycket av det som stod där tidigare har omarbetats i
ett försök att från Sverigedemokraternas sida att verka som om de vore ett
rumsrent parti ibland alla andra.
Nu så är det ju dock inte så att bara för att man byter till
rena kalsonger betyder inte det alla gånger att skiten försvinner.
Grundideologin finns ju fortfarande kvar trots tappra försök att utåt få
allmänheten att tro något annat. Det bevisar ju om inte annat ett antal av SD:s lokalpolitiker som öppet visar sina främlingsfientliga och rasistiska åsikter på diverse media.
Så låt oss titta på hur det såg ut för ett antal år sen på
SD:s hemsida innan stora retuscheringspennan kom fram.
Under ”Info om SD” på deras hemsida, kunde man tidigare läsa
följande.
”Statligt understödda åsiktspoliser som AFA, Expo, SSU,
Hassans vänner, Elevkampanjen med flera får ofta komma till tals i massmedia
med diverse påhopp mot Sverigedemokraterna. Vi nekas regelmässigt att få delta
för att bemöta de ofta helt horribla påståendena om oss och om invandrings- och
integrationspolitiken. En slipad sverigedemokrat i direktsändning skulle göra
en eventuell motståndare till åtlöje i en debatt på lika villkor.”
För det första visar SD återigen sin okunskap om hur samhället
fungerar. Man anklagar diverse organisationer och människor för att vara
åsiktspoliser som dessutom skulle vara understödda av staten. Det är Sverigedemokraternas uppfattning om
verkligheten och demokratin det. Man kan
inget annat än småle åt deras påstående. Har aldrig skådat ett så infantilt
synsätt. Nåja, det är i och för sig inte ovanligt hos SD att försöka kasta skit
på andra för att dölja sina syften.
I samma stycke säger SD att en ”slipad” sverigedemokrat
skulle göra en eventuell motståndare till åtlöje i en debatt på lika villkor. Bara att konstatera att genom att göra ett
sådant uttalande så skjuter man sig politiskt i sank med en enda gång. Det finns inga slipade
sverigedemokrater. Och skulle det ha
funnits några slipade personer inom SD, så skulle de för länge sedan flytt
organisationen.
SD verkar inte ha de bästa relationerna till media heller
för så här tycker man om dem:
”Tidningsägare och journalister har idag full kontroll över
opinionsbildningen. Media har blivit en stat i staten, som även de stora
partierna måste fjäska för. Folk i media är naturligtvis högst medvetna om vad
folk tycker och tänker i invandringsfrågan, och att det på många punkter inte
skiljer sig från vad sverigedemokraterna säger. Men detta struntar de i.”
Inte förvånande att media ignorerar SD när de har en sådan
inställning gentemot dem. Förmodligen
vill SD själva ha full kontroll över media så att de kan styra debatten i sin
riktning. Patetiskt att uttala sig så smågrinigt bara för ingen journalist vill
ta del av deras nonsens politik. Skulle
tro att SD är ute efter att få ett språkrör för sin politik liknande Völkischer
Beobachter. Där journalisterna var hårt styrda och alla som inte hade den rätta
tron var persona non grata. Och nu så har man ju fått sitt alldeles eget mediala
”språkrör”, (Pöbel) i form av Avpixlat som av partiledare Åkesson ses som
sanningssägare?
När man kommer till Sverigedemokraternas syn på jämställdhet
så är den ungefär den samma som tidigare. Med andra ord inte jämställd i något
avseende. Här ett litet utdrag ur deras
syn på det här med jämställdhet, med ett stänk av rasism och
främlingsfientlighet, som är Sverigedemokraternas varumärke.
”I dagens Sverige har jämställdhetsdebatten i allt för hög
utsträckning kommit att präglas av extrema och verklighetsfrånvända
feministiska doktriner som helt förnekar förekomsten av biologiska skillnader
mellan män och kvinnor och som kräver särbehandling istället för likabehandling
samtidigt som man undviker att diskutera flera av de verkligt allvarliga hoten
mot svenska kvinnors frihet och säkerhet. I dagens Sverige flyttar
kvinnofientliga religioner och kulturer fram sina positioner. I dagens Sverige
begränsas kvinnors rörelsefrihet av otrygghet. I dagens Sverige anmäls det fler
våldtäkter än i något annat europeiskt land. I dagens Sverige kan
människosmugglare och hallickar närmast riskfritt exploatera kvinnor.”
Inte mycket att säga om den texten ur Sverigedemokraternas
program annat än att, vilken normal och intelligent människa som helst som
läser texten genast förstår att SD inte tycker om och respekterar feminister,
homosexuella, andra religioner, och invandrare. Man säger också att i Sverige anmäls det fler
våldtäkter än i något annat Europeiskt land. Återigen en sanning med
modifikation. I några SD bloggare påstår
rent ut att detta är invandringens fel. Man anklagar med andra ord invandrarna för
att vara de som utför våldtäkterna. Ett
patetiskt och fullständigt osant påstående.
När SD kommer till det här med kultur så drar man verkligen
på med full kraft på trumman. Ett litet
axplock ur deras kulturpolitik får härmed bjudas på:
”I dagens Sverige
förringas och förnekas det svenska kulturarvet och den svenska identiteten till
förmån för utländska kulturer. I dagens Sverige går en alltför stor del av det
skattefinansierade kulturstödet till mångkulturella, destruktiva och
elitistiska kulturyttringar. I dagens Sverige har medborgarna allt för litet
inflytande över vilka kulturyttringar man vill stödja.”
Intressant fras, den där om destruktiva och elitistiska kulturyttringar.
För får sverigedemokraterna som de vill så kommer allt som inte faller innanför
ramarna för deras ”kultur” att var just elitistisk. Att SD inte är för det
mångkulturella samhället var ju ingen nyhet.
Vidare i sitt stycke om kulturen skriver SD så här:
”En svensk kulturell kanon. Med inspiration från
vårt grannland Danmark vill Sverigedemokraterna sätta igång en process som
skall leda fram till antagandet av en svensk kulturell kanon innehållande en
förteckning över omistliga och särskilt betydelsefulla exempel på svensk kultur
inom olika områden såsom arkitektur, litteratur, musik, konsthantverk,
scenkonst etc.
En satsning på positiv och folkligt förankrad
kultur. Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att kulturen såväl som andra
offentligt finansierade samhällsområden har ett konstruktivt syfte och en bred
folklig förankring. Vi vill därför helt avveckla de skattefinansierade anslagen
till de verksamheter som syftar till att befrämja den mångkulturella
samhällsordningen liksom till de kulturyttringar vars primära syfte är att
chockera, uppröra och provocera. Vi vill också minska anslagen till de delar av
kultursektorn där dimensionen på verksamheten inte står i rimlig proportion
till det folkliga intresset.”
Tämligen andefattigt kulturliv Sverige skulle ha om SD fick råda. Att man
sen vill avveckla skattefinansieringen till ”den mångkulturella
samhällsordningen” är ju bara återigen ett utslag av deras rädsla för andra
kulturer. Sen vill SD också ta bort
stödet till vad man anser vara kulturyttringar vars primära mål är att
chockera, uppröra och provocera.
Förmodar att SD här avser de Pride festivaler som äger rum ibland och de
feministiska initiativ som finns i samhället med möten och sammankomster. Visar återigen på Sverigedemokraternas
homofobi och feminist rädsla.
Sammantaget vad gäller sverigedemokraternas syn på det här med hur kulturen
skall vara i Sverige, så är den en hyllning till de förlegade
Nationalsocialistiska idealen om ett rent och fint kulturliv där inga andra
yttringar godtogs än de som staten bestämt.
Förmodar att SD ledaren Jimmie Åkesson förmodligen vill se sig själv
stående som staty på Sveriges alla torg i framtiden. Allt för att folk skall
följa den rätta ”kulturen.”
Så vad ni än försöker göra för att dölja vilka ni är SD så finns det alltid
en sanning som ni aldrig kan förneka. Allt vad som står skrivet eller fanns
skrivet i ert partiprogram, och som ni nu försöker sopa under mattan talar sitt
tydliga språk för vilka ni egentligen är.
Folk som sätter sig in i era politiska tankar och noga studerar dem
förstår ganska snabbt att ni inte är ett politiskt alternativ att varken stödja
eller rösta på. Så det hjälper inte att Åkesson och SD försöker byta kalsonger.
Originalet finns alltid kvar där ändå!
Curt Latinosson för Slutpixlat.
