Man kan ju ibland undra vad som avhandlas på
Sverigedemokraternas morgonmöten i riksdagen.
Slutpixlats Raffina Wall har som vanligt grävt djupt (buggat)
i den Sverigedemokratiska dyngan och kan nu avslöja följande händelse.
Trötta steg hördes kommande över golvet. Flipp flopp flipp
flopp… lät det.
Det var Jimmie Åkesson som kom insläntrande i Sverigedemokraternas
mötesrum iklädd morgonrock och sina favorittofflor som han nyss fått av sin svärmor
Margareta Larsson, tidigare Sandstedt, i födelsedagspresent.
Han satte sin trötta lekamen ned i en av fåtöljerna medans
hans entourage av jasägare genast flockades runt honom som alkoholister gör till
en sockerbit doppad i brännvin.
Linus Bylund fyllde genast på Jimmies kaffekopp medans Björn
Söder började med den traditionella massagen av Jimmies fötter.
Thoralf Alfsson steg in i rummet bärandes inte enbart på
morgontidningarna utan även sitt ledsna bulldoggsutseende samtidigt som Kent
Ekeroth studsade in med Jimmies frukostmackor.
”Garanterat svenskt bröd med svensk skinka o lika svensk ost
på”, kvittrade han förnöjt innan han med lite rädsla i blicken fortsatte, ”lite
osäker om tomaterna är svenska dock.”
”Skiter i tomaterna just nu”, svarade Åkesson buttert. ”Vi
har andra problem som är viktigare nu.”
”Har vi?” Sade Carina Herrstedt som gled in i rummet likt en
okammad primadonna vars frisör nyss gått i strejk.
”Ja vi har stora problem!” Svarade Åkesson. ”Nolltoleransen
är problemet. Vi måste bli hårdare och verkligen visa att vi menar allvar av
våra ambitioner på att låtsas utesluta rasister.”
En isande tystnad spred sig i rummet. Alla tittade oroligt
på varandra. Thoralf Alfsson såg buttrare ur än vanligt medans han sakta
backade in bakom gardinerna i ett försöka att undkomma allt.
Björn Söder som nu kommit till pedikyren av Åkessons
tånaglar höll på att slinta med nagelfilen och köra den rätt in i sin egen
hand. Och Herrstedt önskade att hon inte hade varit så ivrig att få komma i tid
till jobbet för en gångs skull.
”Öhh…”, Sade Bylund, ”Är det verkligen nödvändigt att
verkligen använda oss av nolltoleransen. De där jäkla vänstervridna PK-media
puckona tror ju oss inte än då.”
”Jo visst kommer de att göra det”, sade Åkesson och ställde
sig upp och blickade ut över rummet med sin herreblick. ”Vi kastar till dem ett
trovärdigt offerlamm!”
Thoralf Alfsson sidsteppade försiktigt in ännu längre bakom
gardinen medans han febrilt letade efter fönsterhaken. Ekeroth försökte gömma sig bakom sportbilagan
i Aftonbladet och förbannade att inte tidningen var i SvD:s storlek.
Med blicken riktad i fjärran fortsatte Åkesson. ”Om vi skall
visa för allmänheten och media etablissemanget att vi menar allvar så krävs det
som sagt ett offerlamm av rang. Har ni mina damer och herrar något förslag på
vem vi skall kasta till vargarna?”
Vid det här laget hängde Thoralf Alfsson på utsidan av fönstret
i en arm medans de övriga i rummet flackade med blicken och låtsades tänka så
det knakade.
”Får man kanske komma med ett förslag”, kom det oroligt från
Björn Söder. ”Vi skulle ju kunna utfärda en tävling i vem som är mest rasistisk
inom partiet och låta vinnaren få bli offerlamm.”
”I så fall skulle ju alla vara en vinnare”, sade Åkesson och
borstade brödsmulorna från sin morgonrock. ”Nej här behövs en riktigt tung
politiker från våra egna led, som i övrigt är tadelfri men en rasist utav bara
helvete”, fastslog Åkesson bestämt.
”Då måste det bli Thoralf”, kom det blixtsnabbt från Carina
Herrstedt. ”Han är ju tjockast av oss allihop!”
Linus Bylund som själv inte var så liten nickade ivrigt
instämmande och skickade en tacksam blick till Herrstedt. Thoralf Alfsson
tappade nu greppet från fönsterbrädan och landade hårt på rygg i rabatten två
våningar nedanför.
”Nej nej”, sade Åkesson. ”Inte riktigt på det sättet jag
menade Carina. En politiskt tung politiker sade jag. Inte en överviktig sådan.
Vi sammankallar partistyrelsen och genomför en omröstning där jag bestämmer vem
ur partistyrelsen som frivilligt får bli offerlamm.”
”Men det är väl inget demokratiskt sätt att hantera det på”,
sade Ekeroth och tittade oroligt upp bakom tidningen tills han komihåg att han
själv inte satt i partistyrelsen.
”Bra idé Jimmie”, sade han med ett stort
hånfullt leende samtidigt som han såg att också Linus Bylund drog en suck av
lättnad. Carina Herrstedt och Björn Söder såg allt annat än glada ut dock.
”Men det är ju orättvist”, utbrast Herrstedt. ”Varför ska du
ha sista ordet Jimmie?”
”För att det är jag som är er store och vise ledare,” sade
Åkesson och ställde sig bestämt med händerna i sidorna på bästa Benito
Mussolini vis. ”Tänk på att jag är hela Sveriges partiledare!”
”Varför föregår du inte då med gott exempel och kastar dig
själv till vargarna som offerlamm”, kom det i en blixtsnabb replik från Björn
Söder. ”Du sade ju att det behövdes en riktigt tung politiker frän partiet för att
det skulle verka trovärdigt, och som dessutom är en rasist utav bara helvete.”
”Ifrågasätter du mitt goda omdöme.” svarade Åkesson
harmfullt. ”Jag är ämnad att utföra stordåd på den politiska arenan. Jag skall
bli Sveriges näste nya statsminister.”
”Pfuitt…” kom det från Herrstedt. ”Stordåd!? Du tror väl
inte på fullaste allvar att vi ens kommer i närheten av några sådana siffror i
nästa val att du kan få bilda regering. Vi kan ju på sin höjd hoppas att vi får
vara kvar i riksdagen. Det är ju endast de som läser Mats Dagerlinds Avpixlat
som ju på allvar tror att du kommer att bli näste statsminister.”
En stilla tystnad lade sig över rummet och alla tittade förstående
på varandra inklusive Thoralf Alfsson som just återvänt från rabatten med blommor
i sitt hår.
”Där har vi det!” utbrast Åkesson och sprang runt ett varv i
rummet medans ljudet från hans flipp floppande tofflor hördes ända bort till
Miljöpartiets lokaler, där man skakade på huvudena och insåg att nu var
Åkessson i farten igen. ”Vi klipper banden med Dagerlind och Avpixlat för gott”,
fortsatte Åkesson och ställde sig i ännu en av Mussolinis favoritposer med
munnen lite putande. ”Det skulle ju ge nolltoleransen mot rasism lite
trovärdighet.”
Kent Ekeroth såg dock besviken ut och sade lite surt, ”Mats
är ju inte ens en partimedlem. Jag menar hur trovärdigt är det?”
”Ingen fara”, sade Åkesson som nu såg allt piggare ut. ”Vi
gör honom först till hedersmedlem och sedan så slänger vi ut honom ur partiet.
Allt på en och samma dag. Härligt!”
”Men är det inte risk att vi tappar väljarstöd då”, sade
Ekeroth som nu såg Sverigedemokraternas främsta språkrör och rasist försvinna
ut i kylan och sitt eget bankkonto minska drastiskt.
”Till en början kanske. Men med tanke på vilka lättlurade
idioter till sympatisörer som håller till på Avpixlats kommentarsfällt så har
de snart glömt av både Dagerlind och Avpixlat”, svarade Åkesson förnöjt. ”Och
nu är det dags för lite Alfapet igen. Var det du som lagt ordet babbe Kent?”
Raffina Wall för Slutpixlat
